LOTUUNVCÖII UGÖH LO NOVGUIIDUCI. ACCC-OOOO-O n — gifraren icke beböfver göra sig något besvär alls med att fylla sin journal, hvarken med illustrationer eller text: man prenumererar på I tidskriften för nio riksdaler riksmynt årligen, för detta får man sig hvarje månad en bok rent papper och 100, 50, 25, 10, 5 eller 1 riksdaler kontant, allt. efter som man har tur. Och så får utgifvaron hvad han eftorsträtvar: tusentals abonnenter, och dessa hvad delängta efter: en större eller mindre dusör — men icke vinner tidskriften deri uti anseende hos dess uppriktiga vänner, de hvilka anse att en god sak — och detta har, som sagdt, journalen allt framgent visat sig vara — ej behöfver dylika konstgjorda retelsemedel för att vinna den stora och vinstgifvande framgång, hvaraf detta företag alltifrån början gjort sig förtjent. Stor bostadsnöd har, som man af tidningarne förnummit, varit rådande i hufvudstaden. Vi betvifla visserligen icke att den klagan, som med anledning deraf uppstått och banat sig väg ända till tronen, varit fullt berättigad, men nog ser det en smula egendomligt ut, att sedan stadsfullmäktige beredvilligt upplåtit åtskilliga lägenheter: i den s. k. Siverska kasernen, i f. d. gäldstugan och den s. k. Fåfängan, endast den sistnämnda blifvit upptagen. Skulle fåfängan således ega någonting lockande äfven för husvilla och gäldstugan äfven efter bysättningstvångets upphörande ej ha förlorat något af sin mystiskt afakräckande karakter! Uppförandet af ÅJane Eyre på vår scen bar varit en verklig högtid för alla vänner af den dramatiska konsten. Fru Raa har i titelrollen utvecklat hela styrkan af sin öfverlägsna talang, hennes natursanna och gripande spel har rört äskådarne till tårar och bifallsyttringar så entusiastiska, att vår eljest temligen lugna allmänhet ej ofta åstadkommit mera ihållande handklappningar och framropningar. Vi erkänna för vår del, att vi ej kunna tänka oss Janes ädla och högsinta karakter bättre återgifven än som hon nu framstår på vår scen och vi prisa oss i sanning lyckliga öfver att dir. Åhman lyckats att, åtminstone för denna säsong, vid sitt sällskap fästa en dramatiskEartist af så hög rang som fru Raa. I Rochesters svåra och ansträngande roll har hr Ahlström helt enkelt öfverraskat genom ett spel så genomtänkt och ändå fullt naturligt, så sansadt och ändå, då situationen kräfver det, så passioneradt och uttrycksfullt, att han, utan att fördunklas af Janes framställarinna, fastmer höjer sig upp till henne så att de tillsammans skänka åskådaren en helgjuten bild, en ogrumlad konstnjutning. Vi lyckönska hr Ahlström till detta betydliga steg framåt, det tillkännager, att en sjuklig sentimentalitet, som förut ej sällan stört intrycket af hans sceniska framställningar, numera, dess bättre, alldeles försvunnit. Fru Pousette uppbär m:rs Reeds förhatliga karakter med måtta och den dramatiska takt, som aldrig öfverger denna skådespelerska, m:ll Johannescn är henrivende vacker som Georgine, om än någon liten nyans af qvinlig elakhet ej skulle skada, m:ll Wiborg är som elyngeln John beundransvärd, lilla Hilda Sjöberg kniper sig hvarje afton en applåd för sitt nätta spel och samtlige de öfriga uppträdande göra sitt bästa för att gifva taflan behörig färg. Stycket är uppsatt med den omsorg i detaljer, som alltid utmärker dir. Åhmans regissörskap; särdeles äro storm. och eldsvådsscenerna i andra afdelningens andra akt at stor effekt. Mot uttalandet af lord Rochesters namn våga vi dock göra en aenmärkning: somliga af de spelande säga Rochester, andra åter Rochester, det förstnämnda uttalseättet är det rätta och borde derföre af alla iakttagas. Jane Eyre gifves i morgon afton för tredje och skall helt säkert ännu gifva många fulla hus under säsongen. Bland nyheter på repertoiren anteckna vi Kung Midas, Myran och Gräshoppan, båda operetter med musik at F. Barbier och -En engel, af Julius Rosen, ett stycke, som på Södra teatern i Stockholm gjort stor lycka. Den förut omnämnda dramatiska soirn eger rum i afton å Nya Teatern. De antecknade biljetterna uttagas i dag kl. 10 f. m. till 3 e. m. i teaterns biljettkontor. Nationalsångarne hade i Söndags fullt hus på Mindre Teatern och belönades med stormande bifall för sitt utmärkta föredrag. Här finnas ej blott friska röster utan äfven ypperlig sammanhållning och nyansering, hvilket gör att åhöraren aldrig erfar ens en fläkt af enformighetens nedtryckande känsla. Det hade varit sängarnes mening, att under loppet af veckan gitva ytterligare en konsert härstädes, en afslgt som dock, iföljd af sjukdomstall, hittills ej kunnat genomföras. 1 För några år sedan uppfördes här på Nya t Toatern, samma stycke, som nu artar sig till att bli ett älsklingsstycke för vår allmänhet: r Jane Eyre. I den stora galleriscenen i näst t sista akten framställer en af lordens gäster, t lady Olarisse, följande fråga: Inte sannt, my. lord, i Indien lurar ju en orm bakom hvarje r I blomma? Den skådespelerska, som då utförde t Clarisses roll råkade emellertid missäga sig så att frågan istället fick följande lustiga lydelse: UInte sannt, mylord, i Indien lurar ju en kar! bakom hvarje blomma? ..A —ä———