Göteborgsposten – 22 november 1872, sida 2

satte er ej ner för att äta. dricka och sofva under det hon var ute i den villande verlden? — Vi gjorde allt, Richard, svarade mrs James under det hennes man stod stum bredvid, medlidsamt betraktande sin bror. John Wort ville ej säga oss någonting om mr Walgry; men han var mycket ledsen för hvad som händt och for upp till London för att träffa mr Walgry och förebrådde honom för det han förledt Grace att rymma; men mr Walgry förnekade det. Han visste ingenting om henne. Han hade aldrig sett henne, sedan han lemnade detta hus, förklarade han. — Att ljuga bör ej vara svårt för den man som kan förleda ett barn till att rymma från sitt hem. Fanns ingen annan som ni kunde misstänka? — Ingen annan. Tant Hanna berättade sedermera efter hand alltsammans som rörde Hubert Walgraves vistande på Brierwood. Han hade visat sig uppmärksam mot Grace, det kunde ej förnekas, men ej mera uppmärksam än hvilken man som helst skulle ha varit under en deglig sammanvaro med en mycket vacker flicka. Från början till slut hade han uppträdt som en gentleman. Mrs Redmayne betonade starkt denna punkt. Sedan kom det motvilliga medgifvendet att Grace aftynat efter hans afresa, utan att någon tänkt på att sätta dessa båda fakta i sammanhang med hvarandra. Och så slutligen historien om medaljongen. (Forts.)