Göteborgsposten – 18 november 1872, sida 2

tiska förhållandena, hvarför vi ansett oss böra här redogöra för dem. Kampen mellan de romersk-katolska presterna samt deras anhängare och de olika regeringarne pågår alltjomt. Det är ännu omöjligt att se, hvart den skall föra, men betydelsefull är kampen, hvars karakter tyvärr är starkt hetsig. Vi ha sett, huru det preussiska trontalet öppet förklarar, att regeringen vill skrida till ordnandet af statens och religionseamfundens ställning till hvarandra. För den religiösa frihetens skull må vi hoppas, att detta ordnande icke blir ett nytt samvetstvång, eller religionsutöfningens och trosfrihetens bindande under statens maktspråk, hvilket är för individen lika förhatligt som samvetstvånget under en ortodox kyrka. Sann religiös trihet är tidens djupaste kraf. Den bekante franske skriftställaren Edouard Laboulaye har också i en tidskrift inledt en undersökning af denna sak samt kommer till den slutsats, att man både i Tyskland, Schweiz och Italien står i begrepp att ersätta ett fel med ett annat, då man fullföljer de katolska föreningarne. iberalismeus väsende, karakter och ära, säger han, ligga just deri, att den erkänner och beviljar en lika och gemensam frihet åt såväl sina fiender som sina vänner; den liberala staten liknar skaldens sol: den lyser tillochmed öfver dem, som häda den... Ett samtund har ej rätt att begå sjelfmord, säger man stundom, då man vill rättfärdiga de mot vissa föreningar riktade tvängsåtgärderna. Åren då också grundläggarne af och öfverstepresterna sör en religion, och måste vi emot denna nya klerikalism företaga det sunda förståndets och den fria tankens kampanj? Laboulaye hoppas, att Frankrike skall intage en verkligt frisinnad hållning och framför allt icke göra sig skyldigt till förföljelseI Österrike arbetar som bekant det tyska författningspartiet af alla krafter på upprättandet af ett slags tyskt enhetsrike efter det stora tyska kejsardömets förebild. Emedan detta sträfvande vänder sig fientligt mot de serskilda ländernas sjelfständighet såväl som emot katolicismen, har nu en koalition bildats mellan adeln, presterskapet och den slaviska befolkningen öfver hela riket. I den öfverenskommelse, som ingicks mellan dessa faktorer i Wien d. 8 okt. heter det bl. a.: 1. Det österrikiska rätte-partiet (i motsats till författnings-partiet) garanterar den katolska kyrkans frioch rättigheter, likasom det vill försvara alla lagligt erkända religionssamfund samt deras fordringar på sjelfständig förvaltning af sin egendom och sina stiftelser. 2. Den del af lagstiftningsarbetet, som befattar sig med förhållandet mellan kyrka och stat, lyder under de särskilda landtdagarnes värjo. — Regeringen har i Tyrolen begått ett felsteg. På Tyrolens landtdag har universitetet i Imsbruck 1 röst, hvilken hittills besatts af de fyra fakulteterna i tur. Ordningen var nu kommen till den teologiska fakulteten, som är i jesuiternas händer, men regeringen öfverkorsade dess representationsrätt, på de tre andra fakulteternas begäran, hvarefter prof. Ullmann valdes af den juridiska fakulteten. Men landtmarskalken vägrade att mottaga hans representanted och af landtdagens några och fyratio medlemmar beslöto de 30 en förklaring, hvari de uppmanade regeringen att inom 8 dagar återkalla Ullmanus val, hotande annars med repressalier. Den tyska pressen i Wien blef naturligtvis ursinnig och uppmanade regeringen att visa sin styrka mot den oförskämda landtdagen. D. 10 d:s hölls ministerråd, hvilket beslöt uppmana landtdagen att ofördröjligen antaga Ullmanns val, emedan sessionen i motsatt fall skulle bli ajournerad. Det är väl icke troligt, att majoriteten derför skall i någon mån gifva med sig. Med spänning motser man utvecklingen å Belgiens riksdag. Tvenne vigtiga frågor föreligga den: den allmänna värnepligtens och den obligatoriska folkundervisningens införande. Det presterliga partiet motsätter sig bådadera och regeringen beherskas at detta parti. Konungen bemödar sig om att bringa en kompromiss till stånd. Den liberale teologen prof. Hermann från Heidelberg har utnämnts till president för högsta konsistoriet öfver Praussens kyrka. Hermann är en af regeringens ifrige anhängare. Inom Frankrikes nationalförsamling har Wolowski föreslagit, att 7 millioner af de medel som genom allmän subskription influtit till ett påskyndadt betalande af krigsskulden, skola utdelas till behöfvande personer ifrån Elsas-Lothringen, hvilka apterat för Frankrike. —LL—-—— Q:eeeee Prins Napoleons förut omnämnda protest