Göteborgsposten – 16 november 1872, sida 1

— PYHTJCKCTI. 101(2. arbetet (534 sidor in quarto) intet blifvit utelemnadt som kunnat anses höra hit, och vi äro förvissade om att boken skall bli en oumbärlig hjelpreda för tjenstemän och trafikerande, på samma gång som den länder sin nitiske och ända i de minsta detaljer sorgfällige utgifvare till heder. Öfversigten underlättas genom de olika stilsorter som begagnats. Den typografiska utstyrseln är i öfrigt vårdad. Bokens pris för köpare är rdr 7: 50. MOM er en EF RR he Drunkning. Vida 212-tiden i går f. m. inträffade att en obekant arbetskarl, som var sysselsatt med lossningsarbete från norska briggen Brage liggande vid Jernvågshamnen, föll i kanalen derstädes och drunknade oaktadt försök genast gjordes till hans räddning. Liket efter den omkomne är ännu icke återtunnet. Senaste stormen, om hvars framfart i Nordtysklands samt Slesvigs och Holsteins sjöstäder ett af dagens telegrammer meddelar upplysningar, har äfven rasat i Danmark och der anställt förödelser. I Köpenbamn dansade skyltar och takpannor omkring. Langelinie erbjöd isynnerhet en egendomlig anblick. Stormen, som om natten mellan Måndagen och Tisdagen blåste i nordost, hade kommit vattnet att starkt stiga, i följd hvaraf den starka sjögången fram mot morgonen dref småjakter, som redo för ankar, in mot land; fram på dagen sprang vinden om till sydost, och då kunde man se brädstumpar och sjögräs i stora högar längs hela Langelinie, två jakter stodo på grund, flere båtar lågo rundt omkring drifna i land, en skonare måste kapa sina master, ångarne måste ha ångan uppe för att kunna hålla sig mot sjön, ankarkettingar sprungo och många fartyg törnade ibop. Böljornas skum slog öfver promenaden och vattnet i kanalerna inne i staden gick upp till brädden. Utanför Langelinies badanstalt strandade jakten Tre Bröder, kapt. 0. Ternström, destinerad från Köpenhamn till Karlskrona med mjöl och lump. Fartyget fylldes med vatten; lumpen räddades. På Amager nedblåste en 60 alnar hög skorsten å Jacob C:is ångfärgeri och krossade i fallet en sidoflygel af fabriken. Ingen menniska skadades. I Kjöge öfversvämmades jernoch landsvägar. Bantågen måste tillsvidare inställas, Den öfversvämmade delen af banan ansågs förstörd. I Middelfart öfverspolades hästbanan af hafvet, hvilket anstälde stor förödelse i hamnen. Likaså vid Strib och Fredericia. En massa timmer flyter längs kusten. I Bogense voro gatorna öfversvämmade. Ötverallt i Danmark var telegrateringen alldeles afbruten eller i hög grad försvårad. En olyckans dag. Under denna rubrik läses i Wenersborgs P:n för sistl. Thorsdag följande målande skildring rörande det dagarne förut rådande ovädret och dess följder der på platsen: Sedan den under en långre tid tillbaka rädande våta men blida och vanligast lugna väderleken med början af innevarande vecka öfvergått till en för ärstiden mera naturenlig med kylig lutt och styfvare vind, började det i Tisdags blåsa en hård nordostlig storm som under natten till Onsdagen allt mera tilltog i styrka till dess den slutligen ötvergick till full orkan och gjorde gårdagen till en dag sådan vår stad icke förut i det nu le.vande slägtets minne upplefrat. Detta likväl icke så som skulle ej lika våldsamma stormar emellanåt ä.ven under de senare åren inträffat; och ehuru visserligen orkanen i går syntes vilja häfva hela Wenerns väldiga vattenmassa Öfver oss, så är det dock ej längre än sedan 1860 lä öfversvämningarne af enahauda anledning voro värre än i går, och till och med senare har inträffat att en eller annan Weneraskuta dritvit i land under Dalbobergen. Men det var en olycka af mera uppröraade beskaffenhet som i går timade. Den som var ute så idigt som vid sjutiden på morgonen kunde höra geriomträngande nödrop från yttre hamnen. Genom sryningen kunde man snart urskilja hvarifrån dessa commo. Vid duc delberna utauför badhuset lågo stemligen som vanligt några seglare förtojda, och land dessa hade en galeas i barlast kommit loss ch snart af den väldiga sjön kastats upp i iktling mot Dalbobron samt med sin ak er nedborrats sanden ett par hundra alnar från nämnde bro. mot denna bräckliga farkost med dess svaga beättning började nu de rasande vägorna ett förstoingsarbete som smänivgom skulle krönas med den hyggligaste framgång. Vid niotiden gick mesaumaten öfver bo d och med det samma tycktes tartyget okstafligen brytas tvart af på midten, varande uess kter fullständigt uuder vatten emedau ännu foen med stormasten sköt upp öfver vågorna. ångst ut under bogsprötet syntes ett par letvande estalter röra sig. Det var far och son. De hare ildat sig ett slags skärm ar ett segel och fastsurrat ig vid spelet, sålunda bidande från andra en hjelp en de icke mera kunde gitva sig sjelfva. En sådan cktes väl också utan synnerligen stora svårigheter unna komma de nödställda till del. Flera hundra denviskor stodo ju samlade på Dalbobron. I hamen lågo 3 a 4 ängare med sina besättningar, bland vilka säkerligen mer än en modig sjöman fanns eredvillig att bispringa med döden kämpande kamiter. Ja väl, män funnos nog och antagligen äfven odiga — men det var någon ting annat omm