Göteborgsposten – 14 november 1872, sida 2

Det var ej så särdeles lätt arbete. Hon visste ju ej hvart hon skulle resa eller i hvilken kyrka hon skulle vigas, eller om hennes giftermål skulle ske samma dag hon flydde från sitt hem eller dagen derefter. Sedan hon gjort åtskilliga fruktlösa försök att sätta ihop ett bref som hon fann något så när antagligt, blefvo följande rader resultatet af hennes ansträngningar: Käraste tant Hanna! Blif ej ond och låt ej heller onkel bli ond på mig! Jag reser bort för att gifta mig med en gentleman. Vi skola gifta oss i London; men alldenstund vårt giftermål skall hålles hemligt för närvarande kan jag ej ännu säga något mer derom — jag vågar ej ens omtala hans namn. Jag skall skrifva till min far med nästa post och bedja om hans förlåtelse för det jag tagit detta steg utan att afvakta hans samtycke. Måtte Gud välsigna min dyra tant och alla på Brierwood! Förlåt mig mina många fel och var öfvertygad om att jag alltid skall förblifva en tacksam och tillgifven niece. Grace Redmayne. Hon började kläda sig kort efter sedan den gamla klockan uppöfver frontespiecen slagit fem. Hvilket vackert ansigte den gamla spegeln återgaf! Hvilken blek, egendomlig skönhet, och huru föga jordiskt låg ej i de dragen! Nästa morgon vid samma timma skulle det vara en förändring i detta vackra jungfruliga ansigte, och det skulle vara ett ännu mindre jordiskt uttryck i dess drag! Det var en lång promenad, som det kunde tyckas, från Brierwood till Kingsbury, i den dimmiga Novembermorgonen. Den väg som för henne var så välbekant tyck