Göteborgsposten – 13 november 1872, sida 2

Flickan såg undrande på honom, och hen började utveckla sin plan för deras framtid, på samma gång tystande henues in änningar, den ena efter den andra, i samma mån de framställdes. Han var beredd att göra stora uppoffringar af kärlek till henne, men han bestämde dem ej närmare; att offentliggöra ett giftermål med henne vore dock för honom detsamma som att säga farväl åt alla de lofvande framtidsutsigter som förelågo honom. Hon kunde ej önska detta, derom vore han öfvertygad. — Ack nej, nej, nej, försäkrade hon; men min far — ni skall ju ställa allt till rätta med honom? — Naturligtvis, min älskade; men er far är nu långt härifrån. Det blir tids nog att taga den svårigheten i öfvervägande, då han är på hemvägen. Vi behöfva nu blott tänka på ait öfvervinna de närmaste svårigheterna, och de äro ej många. Ni måste vara mycket hemlighetsfull, min älskade, mycket modig och ea morgon helt lugnt lemna Brierwood — vi antaga till exempel i dag om åtta dagar. Då får jag tid till mina förberedelser, för edra behöfves ej lång tid, ty ni bör ej medtaga mera än ni kon bära i handen. Jag skall ligga i Tunbridge natten förut och möta er med en vagn i Kingsbury klockan åtta på morgonen, så att vi kunna komma i tillräckligt god tid för att medfölja niotåget till Loudon.