Göteborgsposten – 12 november 1872, sida 1

Vedergällningen). Roman af mrs M. E. Braddon. (Ösvers. från Engelskan). —— Hon hade svimmat sjelf en midsommardag då Kingsburykyrkan var hetare än vanligt och gick sedan aldrig dit utan en flaska af luktsalt, men hade sedan ej haft ringaste ondt deraf och ansåg derföre att det ej heller kunde betyda något om en annan svimmade. Nu under de kulna Oktoberaftnarne syntes ljus här och der på fältet, och den som befor de smutsiga vägarne i Kent vid den tiden träffade gång efter annan på ett läger — en trasig familj omkring en eld, solbrända ansigten forskande vända mot honom, smutsiga barn springande fram för att begära allmosor. Den grupp som syntes så pittoresk på afstånd var smutsig och eländig nog vid närmaro skärskådande, och den resande kunde ej öoska annat än att dessa nomader måtte ha bittre skydd för kölden. Här och der var väl ett tält uppsatt, bestående af några gamla lakan uppfästade på pålar ; men de som njöto denna lyx voro de aldra förnämsta af stammen och den stora massan fick ligga under bar himmel, såvida det ej hände v) Forts, fr. N:o 263