Göteborgsposten – 12 november 1872, sida 1

— Prat! de äro sluga nog för att taga reda på all möjligt. Om du sväljde en sovereign, skulle de veta at du hade den i dig. Dessutom är jag säker om att du :a git upp den ur barmen för att visa den för någon at deras ungar. Du skall adrega dig typhusfeber eller kopporna en dag för det du går och bär på deras barnungar. Grace svarade ej, ty hon kände sig till en viss grad förtjena dessa förebråelser. Hon hade nemligen dagen förut sutit vid en häck med ett barn i skötet, under det dess mor med några andra af sina barn på kort afstånd derifrån bundit ihop humlekoi por, samt derunder just dragit upp medaljongen och låtit den hänga framför den lillas ögon, till hälften för att roa barnet, till hälften för att sjelf ha nöjet betrakta det föremål, som var det enda tecken hon hade qvar af sin korta kärlekshistoria. Ehuru tant Hanna i sitt sätt ej visade något deltagande, var det ingalunda hennes mening att låta medaljongen förbli borta. — Det är otacksamt att kosta på dig någonting, sade hon, och det skall jag säga mr Walgry så fort jag får se honom igen. Verkligt guld, infattadt med äkta perlor, slarfvas bort på det sättet bland en hop tattare! Sedan hon på detta sätt lättat sitt sinne, skickade hon ut Jack och Charley jemte en dräng för att under Graces ledning genomsöka trakten. Flick n skulle a ut för dem hvarje stig som hon gått och hvarjo fläck der hon stannat under föregående dagen. — Men det är ungefär lika sannolikt att ni skola