Göteborgsposten – 11 november 1872, sida 2

Norträttet hade tändt nytt hopp i hennes bröst, vrefvet utsläckte det åter. Det var dock någon tröst för henno att hon skulle kunna visa detta bref för sin tant och bära medaljongen midt på ljusa dagen. Hon tog det lilla sommetsfodralet och brefvet med sig samt gick in att söka upp sin tant, hvilken hon fann i mjölkkammaren. — Ack, tant Hanna jag har fått ett bref och en present! — En nåldyna eller ett bokmärke från någon af dina gamla skolkamrater, kan jag tro? Ni flickor äro alltid barnsliga med dylika lapprisaker! — Se tent! svarade Grace i det hon visade det i hvitt siden inbäddade smycket. — Herre Gud! utbrast tant Hanna i det hon stirrado på medaljongen, hvar har du fått detta ifrån? — Från mr Walgrave, tant, tillika med det här vänliga brefvet! Mrs James ryckte brefvot ur sin nicces hand och läste det högt, så långsamt och betänksamt att Grace blef helt orolig. Derefter vände matronan sina blickar från brefvet till smycket samt granskade det ytterst omsorgsfullt, under det Grace tod som på nålar af fruktan för att hennes tants klumpiga fingrar skulle komma att röra vid den hemliga fjedern. — Det är ett rätt vackert smycke, sade mrs Redmayne slutligen, och måste ha kostat ansenligt med perlor och allt, ty jag förmodar att de äro äkta; men jag kan ej inse hvarföre hen behöfde skicka dig en sådan present. Han betalade för hvad han fick, och det fanns ingen för