Göteborgsposten – 11 november 1872, sida 1

Vedergällningen)). Roman af mrs M. E. hraddon. (Ötvers. från Engelskan). — Säg, tror du inte att hon hade någonting på sinnet, att det är någonting som grämer henne? — Någontiog som grämer henne! Hvad i all verlden skulle väl det vara? Hon får ju mat och kläder och allt och behöfver ej röra sina fingertoppar en gång, om hon ej sjelf vill. Hon har aldrig i hela sitt lif haft ett bekymmer eller en sorg utom då hennes far lemnade henne, och den sorgen har hon öfvervunnit för länge sedan. Hur har du kunnat få sådana fantasier i hufvudet, gubbe? — Jag vet inte, men flickor äro så tulla af nycker ser du. Vi hade ju en lång tid dender mr Walgry här, som jemnt hängde efter henne och pratade med henne. Han har kanske satt några galna föreställningar i hufvudet på henne — kanhända smickrat henne och bragt henne på den tanken att han vore kär i henne. Mr Bedmayne framställde derefter anmärkningar i tveksam ton och med en viss känsla af brottslighet i afseende på det uppförande han iakttagit under den vecka hans hustru