Ilvarjehanda. Ett frieri genom tolk har i höst försiggått i Åbo. Underrättelsen härom är lemnad UpsalaP:n af en finne, som vid sjelfva hufvudakten var närvarande. Som bekant har Tiranderska teatersällskapet på senaste tiden baft att berömma sig af flere unga qvinliga sujetter af fördelaktigt yttre. En bland de mest framstående af dessa, en m:ll H., har sällskapet förlorat i Åbo. En ryss vid namn Lebediansky, ekonom vid den under anläggning varande jernvägen från Åbo, var en afton på teatern, då m:ll II. uppträdde, och upptändes genast af kärlek till den vackra skådespelerskan. Häftig och okuflig som denna hans kärlek var, lemnade den honom ingen ro, och en afton, då L. med några bekanta befann sig på ett i Åbo brunns park beläget förnämligare schweizeri, Kuppis benämdt, der jemväl m:ll H. i sällskap med hr och fru Tivander för tillfället var, beslöt han, allt häftigare ansatt af sin låga, att genast fria. Men detta hade så tillvida sina svårigheter med sig, som hr L. ej förstod ett ord svenska och m:ll H. naturligtvis var lika okunnig i ryskan och dertill ej ännu hunnit göra sig förtrolig med tyskan eller franskan. Den energiske ryssen lät emellertid icke afskräcka sig han fann bland gästerna närvarande en person som kunde både ryska och svenska, och genom denne som tolk framförde han sitt frieri. Detta lyckades så till vida, att hr L. fick, om icke direkt ja, så dock ett uppmuntrande svar. Men nu uppstod en annan svårighet, nämligen mll H:s kontrakt med direktör Tivander. Men äfven denna svårighet öfvervann hr L. genom att erlägga 1,000 mark för den älskades befrielse från kontraktet. Förgäfves voro icke heller hans ansträngningar, han fick om några dagar ett decideradt ja, förlofningen eklaterades, och de nyförlofvade synas begge vara i hög grad belåtua och lyckliga, eburu de icke muntligen, åtminstone icke med ord, kunna meddela sig med hvarandra. Bränvinets slafvar. Sistl. Måndags afton utbröt eld i en i närheten af Norrköping belägen loge, hvilken nedbrann tlllika med deri förvarad otröskad hafre, hö, halm m. m. Redan samma afton anmälde sig å stadsfiskalskontoret i Norrköping en mansperson vid namn Flygt, hvilken uppgaf att han varit förvållande till eldens uppkomst, uerigenom att han i logen, der han under dagen logerat, lagt ifrån sig en pipa med brinnande tobak. Polisransakning härom hölls i Tisdags ocs berättar Norrk. Tidn. om denna följande: — Flygt är en 37 års gammal man, med allvarliga, fastän om nöd och lidelser vittnande drag. Iklädd de mest trasiga och eländiga paltor, bar dock hela hans uppträdande en allvarlig prägel, och hans svar voro snabba, korta och bestämda samt vittnade om ett klart förstånd, och den känslan gjorde sig gällande hos alla närvarande, att mannen talade sannt. Han fick berätta sina lefnadsöden, af hvilka framgick, att han i 6 år tjenat vid ett af gardesregementena i Stockholm samt några år såsom stadssoldat i Norrköping, hvarjemte han äfven är kunnig i skräddareyrket och under den förflutna sommaren arbetat hos en skräduare på landet. Han har aldrig varit för brott straffad. På tillfrågan rörande sin nuvarande usla belägenhet, sade han, att han ännu för en månad sedan var fin och snygg, men han hade utarmats genom sin begitvenhet för bränvin. ÅJag är förfärlig att supar, sade han sjelf; börjar jag, så finnes ingen hejdå. I Måndags på f. m. hade han begitvit sig till ofvannämnde loge, der han i rusigt tillstånd lagt sig att sofva. På e. m. hade han vaknat och tandt sin pipa, den ban dock etter en stund lagt ifrån sig, hvarefter han åter insomnat. Kort derefter hade han uppvaknat och fått se eld rundt omkring sig, hvarvid han förskräckt rusat ut, utanför logen kastande en i fickan medhafd tändsticksbundt ifrån sig, emedan han tänkte att han skulle blitva misstänkt, om man fasttoge och fann tändsticksbundten hos honom. Han hade först ämnat fly uppåt socknarne, men sedan ändrat sig och ansett det vara bäst och hederligast att angitva sig sjelf. Han bedyrade, att denna berättelse var sann, och antog såsom fullkomligt säkert att han utsläckt den tändsticka, med hvilken han tändt sin pipa. — Poliskammaren remitterade målet till rådhusrätten, och förvaras emellertid Flygt, som är i saknad af försvar, å Norrköpings kronohäkte. — Vid denna undersökning, tillägger tidn., fick man tillfälle att blicka in i de lägre arbetarnes, dagdrifvarnes och hamnbusarnes lit. Så snart de förtjenat några riksdaler, upphöra de med att arbeta, endast hängifvande sig åt dryckenskap. De utarma sig ofta totalt, utbytande, i likhet med Flygt, sina kläder mot bränvin. I nämnde loge plågade ofta 6 å 3 personer kinesa. Den tillstädesvarande poliskommissarien berättade, att han under sin tjenstetid varit med om att från denna lege utdraga icke mindre än 5 å 6 döda personer, hvilka der atlidit af köld, hunger eller dryckenskap. Ett trefligt samhälle. I Chicago-tidningen Hemlandet tör d. 1 Oktober läses följande: — Den härvarande komiteen tör den allmänna säkerheten har till allmänheten utfärdat en adress, i hvilken den lemnar den nöjsamma upplysning, att Chicago nu eger inom sina gränser en mängd inbrottstjufvar, spelare, prostituerade qvinnor, lösdrifvare och bofvar. Den uppmanar derefter polisstyrkan att arrestera alla lösdrifvare, som ej hafva någon ärlig sysselsättning. Dryckenskapen är skulden till de flesta brotten, och komiten är enhälligt af den åsigt, att staden eger för många krogar, och att hvarje drucken person bör genast arresteras. E. Washburns utnämning till polissuperintendent gillas. Poliskårens styrka anses för liten, och polismännens anställning i tjensten på grund af åldermännens rekommendation ogillas. Poliskåren uppfordras att athålla sig från all inblandning i partipolitiken. Advokatknepen vid