Göteborgsposten – 7 november 1872, sida 2

hus, hvilket naturligtvis var ett af de präktigaste och största der funnos. Betjenten visade mr Walgrave till sin trolofvade. IIon bar ett bredt blått band kring halsen med eu medaljong hängande deri — en medaljong af guld och juveler med hennes eget monogram i saffirer och diamanter, och åsynen af denna medaljong påminte honom genast om den andra. Graco Redmayno hade vid denna tid hunnit mottaga havs gåfva; men då han lemnade London hade ännu intet erkännande deraf ingått. I sjelfva verket kunde intet bref från Brierwood nå honom dirckt, alldenstund han ej gifvit Redmaynes sin adress i London. De kunde endast skrifva till honom genom John Wort. Mr Walgrave hade ej misstagit sig i afseende på den lexa han väntat sig, och han bar sitt straff med undergifvenhet, såsom han föresatt sig, blott mumlande en och annan häntydan på de stränga göromål han varit underkastad i och för processen. Han var verkligen så foglig vid detta tillfälle att Augusta Vallory knappt kuade vara ond på honom. — Du kan väl tänka dig, yttrade hon till sist, att jag finner en plats sådan som denna förskräckligt tråkig utan dig.