Göteborgsposten – 7 november 1872, sida 1

A— —— intresserad af detta lilla företag än han på länge varit för någonting. — Det kännes som en lättnad att kunna göra något som skall behaga henne, tänkte han. Det var verkligen en lättnad, men han var icke dosto mindre orolig och obehagligt stämd. Den rättegång hvarmed han var sysselsatt hade iutet behag för honom. Nya bref som hopat sig under de sista fjorton dagarne af hans bortovaro lyckades ej intressera honom. Det var ej en vecka sedan han lemnade Brierwood, men det tycktes horom som om den gamla trädgården i Kent vore skild från honom genom en hel lifstid. Hans hvardagslif, som dittills synts honom fullkomligt tillräckligt för en mans lycka, var nu nästan motbjudande för honom. . Han visste knappt hvad han skulle företaga. Efter de undanflykter han gjort för att slippa resa till Bastbourne kunde han ej fara utomlands; annars skulle han velat begifva sig direkte till någon vild, afsides belägen by i Tyrolen för att tillbringa sin höst med att klättra i berg. Han tänkte att han skulle kunna bli fri från förtrollningen i någon dylik aflägsen trakt; men fastkedjad vid London under den tråkigaste delen af året kunde han ej ha hopp om att bli botad. Grace Redmaynes bild föresväfvade honom både natt och dag, blandade sig i hvarje dröm, kom mellan honom och hans böcker, mellan honom och hans juridiska arbete. Skulle han ej ha funnit sig bättre på Eastbourne, i sällskap med sin trolofvade? Han kunde knappt underlåta att göra sig denna fråga. Han kände dock att det van