Göteborgsposten – 5 november 1872, sida 1

Vedergällningen). Roman af mrs M. E. Braddon. (Öfvers. från Engelskan). Detta var ett lyckligt sätt att komma ifrån det pinsamma ämnet. — Jag skall sjunga någonting för dig, om du så vill, sade miss Vallory. Jag försökte en ny ballad i dag på morgonen som jag tror skall vara i din smak. — Låt mig höra den. Han gick till pianot, ställde dit ljusen, väntade till dess hans fästmö satt sig ner och gick derefter bort utt taga plats i en beqväm länstol. Under hela den tid hans förlofning varat hade han aldrig nedlåtit sig till någon sådan barnslig uppmärksamhet som att vända om notbladen eller skära upp tidskrifter eller söka visa sin tjenstoktighet i någon annan af de tusentals småsaker genom hvilka fästmän bruka göra sig behagliga för sina utvalda. I allmänhet taget kunde han nästan sägas lägga an på att vara så litet uppmärksam som möjligt. Om denna flicka vaide honom, måste det vara af fullkomligt fri vilja. Miss Vallory sjöng sin sång. Hon hade en stark ) Forts, fr. N:o 257.