IEngland har en af regeringens medlemmar, sir John Coleridge, hållit å ett möte ett tal, hvilket väckt den största sensation derstädes, emedan deri på det bestämdasta förklarades, att lagarne ang. jordens afyttring måste underkastas en granskning, hvilket angifver, att ministören Gladstone verkligen har för afsigt att i afseende på jordförhållandena vidtaga djupt ingripande ändringar. Do liberala bladen gilla denna afsigt. De konservativa organerna deremot visa Gladstone tänderna. Times infaller t. ex: De fyra sista parlamertssessionernas Jagstiftningsresultat ha visserligen varit anmärkningsvärda, men vi behöfva ej se långt tillbaka i afseende på den moderna politiken för att erfara, alt ingen framgång i lagstiftningen kan betrygga ett kabinett mot ett fientligt votum och att flere ministrar ha fallit, då de uttömt landets sympati. Det skulle ej behöfvas mycket för utt till en mycket förvirrande grad öka oppositionens makt, och det skulle vara onödigt att förneka, det sådane motgångar, som skiljedomarne i Berlin och Gåndve framkalla hos det allmänna en retlighet, som kanske saknar skäl, men icke desto mindre är intensiv. Allt mer och mer framträder i England missnöjet öfver de sagda skiljedomarne. Så säger ÅMorning Post skarpt nog, med afseende på domen i San Juanfrågan: Detta nya slag drabbar Englands intressen och den engelska diplomatiens rykte lika hårdt som afgörandet af Alabamafrågan. Vi kunna visserligen ännu norr om Vancouvers land få tillträde till de britiska farvattnen, men endast genom att gå 240 engelska mil norrut och derefter lika många mil söder ut genom en kanal, i hvilken seglingen är svår för ångare och omöjlig för segeltartyg. Om amerikanarno vilja befästa San Jnan och i dess herrliga hamn upprätta en örlogsstation, skulle vi i händelse af ett krig med Nordamerika icke allenast vara faktiskt afskurna från sjöförbindelsen med britiska Columbia, utan äfven stå i fara att förlora våra dervarande besittningar. IIvad vår diplomati angår, så utgör San Juansfrågans lösning en värdig fortsättning och ett värdigt slut på förhandlingarne om Washingtonsfördraget. Det råder i England en obestämd aning om, att den inslagna politiken skall efter hand beröfva det Gibraltar, Malta och IIelgoland. I Angustinerklostret i Ramsgate har mitran förlänats åt en ny abbot. Högtidligheten är anmärkningsvärd derför, att någon dylik akt ej egt rum i England allt sedan resormationen. Faran för krealurspestens ytterligare gripande omkring sig är ännu icke undanröjd. Nya fall i hittills friska trakter förspörjas. Korrespondonterna från Frankrike omtala, att den franska armön blifvit under republiken i förvånande grad moraliskt uppryckt. Soldaterna visa i allmänhet stor vördnad för sina officerare, och dessa egna sig allvarligt åt sin uppgift. Man söker, att, så mycket möjligt är, vidmakthålla sträng dieciplin. En bok af Glais, Bizoin ang. Gambettas diktatur i Tours och Bordeaux skallidagarne utkomma och väntas blotta årskilliga af den nuvarande regeringens högt uppsalta personligheter. Alla de diplomatiska aktstycken, som afse det sista kriget, ha samlats af utrikesministern Remusat i en bok, hvilken tillsändes alla främmande makter. Lachand, Bazaimes försvarare, har återkommit från Metz, der hanasamlat vittnesbörd om marskalken. I dag sörsiggå tyskarnesutryamande af dep. Marne i egentligen stor skala. Från Italien skrifves, att en mängd skollärarinnor i Rom undergålt den af staten föreskrifna examen, och har det dervid visat sig att ordenssyetrarre i allmänhet egt de båsta kunskaperna. I Våticanen motarbetade man en tid att de skulle underkasta sig examen. Tidningarno i Rom försäkra ru, att sranska regeringen förklarat sig icke vilja på något sätt inblanda sig i lagen om de andliga korporationerna. IIon vill ej ens gifva något råd deri, om man också begärde ett sådant. ——