veckan. Men för en person som behöfver ro är ett sådant lif alldeles icke obehagligt. Och dessutom, ser du, tillade mr Walgrave med en undertryckt gäspning, sysselsatte jag mig mycket med läsning. — Sysselsatte dig mycket med läsning! då doktorerna specielt förbjudit dig utt arbeta! — Åh, det kuade knappt kallas något arbete, ech jag tror ej att jag skadade mig det ringaste dermed. Det var mest romaner, ser du, som jag läste. — Sådan läsning kunde väl ej skada dina helsa, sörstås. ba bör ha hunnit med hvarenda roman som i år utkommit under dessa sju veckor. — Nej; jag fiskade också mycket. Det var ctt ypperligt fiske der borta. Miss Vallory gjorde åtskilliga andra frågor; men det var märkvärdigt hvad mr Walgrave hade litet att förtälja om sin vistelse i Kent. — Du är ej särdeles utförlig i dina beskrifningar, Hubert, sade hon slutligen något missbelåten med lians förbehållsamhet. Om det varit Weston, skulle han ha gifvit mig en fullkomlig skildring af lifvet på landet och det beskedliga landtfolket med dess provinsialism och olla andra egenheter. — Om jag kunde göra sådana skildringar skulle jag skrifva för tidningarne och förtjena penningar på min begåfning i det afseendet, svarade mr Walgravo kallt. Jag önskar att du ville spela någonting Augusta. (Forts.)