Men snart blef han litet muntrere och försökte vara så roande som möjligt. Han insåg att han var allt för dyster, insåg att mellan honom och den qvinna han skulle gilta sig med fanns ingen föreningspunkt, intet band uf sympati. Hon talade om parisiska drägter; han talade om de personer de kände, och alltsammans föreföll honom ofantligt enfaldigt och intresselöst. Han tänkte sig tillbaka till den tid då han vandrade i trädgården vid Clevedon Hall med Grace Redmayne vid sin sida. Ver det verkligen samme man som nu satt vid bordet i den präktiga salen med slö blick och då och då framkastande en likgiltig anmärkning? Augusta Vallory var fullkomligt belåten med sin fästman. Han var gentlemanlik i hela sitt väsende och hade ingenting vänligt att säga om någon eller något. Efter middagen under det Vallory senior och Vallory junior spelade biljard i ett rum som blifvit bygdt vid husets baksida öfver några kontor, roade den vackra Augusta sig med att fråga sin fästman rörande hans lif i Kent. Det måste ha varit ofantligt sorgligt. Hvad hade han tagit sig till? Huru hade han försökt fördrifva sin tid? — Naturligtvis, sade mr Walgrave i drömmande ton är ett dylikt lif något enformigt. Man går upp och äter sin frukost, man promenar en stund, skrifver och läser litet; om man tycker om att röka, så egnar man en god del af dagen åt denna njutning, man dinerar och går till sängs. Man vet knappt reda på dagarne, och om man blefve kallad till vittne skulle man ej kunna svära på om en gifven händelse tilldragit sig i slutet eller början af