Göteborgsposten – 1 november 1872, sida 2

En misslyckad aktör. Sedan tealerdirektör Oscar Andersson gick ur tiden har, efter hvad vi kunna erinra oss, ibgen skådespelare med detta tillnamn funnits inom svenska teatern, förr än vi nu finna en sådan, tillhörande ett sällskap, som en tid bortåt spelat i Norrköping. Ait ifrågavarande sujet dock ej bär det Anderssonska namnets runor med den äran, finner man af nedanstående omdöme som läses i Norrköp. tidn. i sammanhang med redogörelsen för utförandet af det kända stycket W ermlänningarne. Bäste hr Andersson, ni är då för ohjelplig, ni begriper icke ens, som andra nybörjare, konsten att bjuda till. Tror ni kanhända att det är ett lekverk att vara aktör? Ilittills har ni bevisat er ega — icke en tillstymmelse till dramatiska anlag. Det sätt, hvarpå ni utförde den gamle Jan IIanssons roll, var under all kritik, er mask var misslyckad, man hörde knappast hvad ni sade, ni nyanserade icke det minsta er roll, och underrättelsen om, att Anna sprungit i sjön och sedan blifvit räddad, mottog ni utan tecken till rörel:e. Likgiltighet, för att icke såga sånighet, var målad i edra drag. Nej, bäste herre, öfverge konstnärsbanan, som med säkerhet aldrig kommer att medföra några rosor åt er; vi bedja er derom i ert och konstens intresse. Tungt är att lefva, sjöng ni (åtminstone skulle det föreställa sång), och det är sannt, isynnerhet såsom en nolla på de bräder som föreställa verlden. Rättelse. Brefvet från Norge i gårdagens tidning har genom tryckfel blifvit dateradt: hristiania d. 10 Oktober, istället för d. 26 Oktober. — — — —