Vedergällningen). Roman af mrs M. E. hraddon. (Öfvers. från Engelskan). — Jag har kommit för att fråga om jag får äta middag här, sade mr Walgrave der han satt i den stora beqväma ottomanen med miss Wallory vid sin sida — ehuru icke så nära att den minsta stötande förtrolighet kunde ega rum dem emellan utan åtminstone två alnar aflägsnad från henne. — Pappa skall bli mycket glad häröfver. Vi ha ej låtit någon veta att vi äro i staden, och jag tror verkligen ej att det finnes någon menniska qvar i London som vi känna. Du skall muntra upp honom en smula. — Än pappas dotter då: — Naturligtvis; du vet att jag alltid är glad öfver alt få so dig. Half sju. Om du är mycket god tillåter du mig slippa byta om drägt till middagen, och vi kunna i stället språkas vid i all förtrolighet. — Jag vill vara alldeles utomordentligt god. Men sig mig, kan du verkligen i hvardagslag och då ej en enda främmande person är tillstädes taga på dig någonting ) Fortz. fr. N.a 254,