Göteborgsposten – 31 oktober 1872, sida 2

råren G. A. Cedergren, som under ståndsriksdagarnes tid varit representant sör Stockholm i borgarståndet. Fran Utlandet. — Den konservativa majoriteten inom Preussens IIerrehus synes verkligen både vilja och kunna genomdrifva sin afsigt att förkasta den af regeringen föreslagna och af dep. kammaren antagna nya kretsordningslagen. Alla vigtigare bestämmelser i lagen ha förändrats af Herrehusets utskott och i denna ändrade form antagits med en betydande majoritet (c:a 2, mot 13), i trots af inrikesministern Eulenburgs vältalighet och de officiösa organernas upprepade förklaringar om, att regeringen ej kan antaga Herrehusets ändringsförslag. Sedan flere af regeringsförslagets vigtigare paragrater blifvit på sammanträdena d. 24 och 25 förkastade, kom vid sammanträdet d. 26 frågan om den ärftliga jurisdiktionen i landtdistrikten under förhandling. Denna jurisdiktions afskaffande är en af hufvudpunkterna i förslaget. I st. f. den forna institutionen skulle man införa genom allmän omröstning valda fogdar (Schulzen). Emot denna institution reste ledarne för Kreuzzeitung-partiet det afgjordaste motstånd. Grefve SenftPilsach förklarade att valmännen i landtdistrikten voro beroende personer utan insigter, hvarför man ej kunde anförtro dem valet af vigtiga embetsmän. Äfven Kleist-Retzow (en af Kreuzzeitungspartiets nye stiftare) uttalade sig för bibehållandet af de gamla förhållandena, hvilka väl stått sitt prof. Inrikesministern Eulenburg förklarade, att regeringen måste absolut förkasta Herrehusets förslag, hvartill Kleist-Retzow hånfullt svarade: Jag hoppas, att Herrehuset skall komma att antaga ännu rätt många bestämmelser, hvilka inrikesministern förklarar oantagliga. Det skall då visa sig, hvilken ställning hela regeringen intager till den framlagda lagen. Derpå antogs det konservativa utskottets förslag med 72 röster emot 64. Den liberala Nat. Zeit. beledsagar denna omröstning med följande anmärkning: errehusets majoritet har slutligen öppet tillkännagifvit, att den vill kullkasta hela kretslagen. Den har förklarat sig vilja upprätthålla de hittillsvarande institutionernas feodala grundvalar. Herrehuset har nu fullständigt brutit mot förslagets grundprincip, och man kan med säkerhet förutse, att det utan vidare skall upprätthålla sina förändringar af lagen. Grefve Eulenburg är i alla händelser icke den man, som förstår att rubba Herrehusets beslut. Debatten d. 23 var isynnerhet upprörd. En af de ifrigaste talarne var den forne, af furst Bismarck afsatte justitieministern grefve Lippe, hvilken af de liberala tidningarne betecknas som -malcontenternas hulvud. Grofven yttrade bl. a: Lagen har för sin tillkomst att tacka den parlamentarieka despotismen, och denna despotism ödelägger vida mera än den värsta despotism i en absolut stat! (Bravo från högern och centern). Då ombetena under förevänningen af kommunal sjelfstyrelse bortgifvas till opålitliga personer, är det tydligt, att lagarne icke kunna handhafvas. Vår uppgift är att värna om den historiska rätten och att skydda det bestående. Nu för tiden fär blott ett af tvenne möjligt: antingon att kasta sig helt och hållet in i framåtskridandets vilda malström eller att med ädel sjelfförnekelse stämma mot böljorna. Jag har träffat mitt val: Jag förkastar lagen! Kleist-Retzow antydde i sitt tal, att lagen gick ut på att återföra revolutionstillståndet från 1848, då man på gatorna sjöng: -Adel, Adel, Du wirst abgeschafft; Stiesel, Stiefel, Du muss sterben! Han tillade derpå bl. a. detta, hvilket onekligen är betecknande nog för de konservatives stämning: Våra motståndare anföra de stora händelserna från 1870 och 1871 som bevis på, att nya institutioner måste införas och särskilt en radikal kretsförfattniog. I kampen mot Frankrike har en utomordentlig seger fallit i famnen på oss, derför att det franska folket var desorganiseradt. Man skulle tro, att detta måste vara en uppmaning för oss att bevara vår gamla goda organisation. I ett land, der allt är nivelleradt, är det ett vågsamt experiment att vilja upprätthålla en enda hög och framstående punkt, konungamakten (bravo!). Konungamakten kan icke upprättbållas, om den icke är den högsta punkten bland de densamma omgifvande bergen och höjderna. Eulenburg besvarade dessa ord med en lång, men temligen spak redogörelse för de skäl, som gjorde en förändring af de bestående förhållandena nödvändig, och bad till slut församlingen om att likväl en gång göra ett försök med den nya kretsordningslagen. Det är naturligt, att den liberala pressen är utom sig af förbittring öfver detta Herrehusets trots mot en lag, som dep. kammaren behöft två hela år för att få till stånd och sjelf ansett för ett förträffligt lagstiftningsarbete. Nat. Zeit. förklarar tillochmed Herrehusets afskaffande vara det enda kraftiga medlet till att ordna saken. Det synes äfven vara en stor missräk