Från Utlandet. I Dresden afled d. 22 d:s en man, hvars namn ofta synts inom den litterära verlden och hvilken genom sin skriftställareverksamhet sökt att vå stora mål — neml. den bekante publicisten Schedo-Ferroti, bakom hvilken pseudonym dolde sig ryska statsrådet baron Theodor v. Fircks från Kurland. Han föddes d. 7 April 1812, såsom yngre son till en kurländsk adelsman på familjens stamgods vid Hasenpot, erhöll först en sorgfällig uppfostran och kom derester till Petersburg i ett kejserl. institut, hvars program var uppsatt efter den franska polytekniska skolans läroplan. Anstaltens elever bildades till genieossicerare och administrativa embetsmän och undervisningen meddelades på fransyska språket. En af bason Fircks lärare var general Bazaine, fader eller adoptiv fader till den bekante och nu åtalade franske fältmarskalken. Efter kursens afslutande erhöll baron Fircks som genieofficor militärisk rang, men anstäldes genast som adjutant och derefter som tjensteman för särskilda uppdrag hos ståthållaren öfver Södra Ryssland, furst Woronzoff. I denna sin ställning förvärfvade han sig den förvånande och mångsidiga kunskap om de ryska förhållandena, som senare utmärkte honom framför alla andra ryska publicister. Fircks avancerade efter hand på embetsmannabanan till statsråd. Sin skriftställareverksamhet började han genast efter kejsar Alexander II:s tronbestigning. Han debuterade med ett verk öfver böndernas väntade frigifvande — en bok som nu är föråldrad, men då inom kort tid uppletda flere upplagor. Detta verk blef början till ett antal i öfrigt sjelfständiga band och broschyrer, hvilka utkommit på franska språket under den gemensamma titeln: ,Etudes sur Pavenir de la Russie-. Hans författarnamn D. K. Schedo-Ferroti, var ett angram af Thöodore de Fircks. Förutom talrika tidningsartiklar i tyska, franska och ryska tidningar uppgå Schedo-Ferrotis särskilt utgifna verk till 19 band, af hvilka de flesta upplefde två, men flero fyra eller fem upplagor. Schodo-Ferroti utgaf också i Bryssel under någon tid en tidning: Echo de la presse russe, hvilken likväl icke rönte någon framgång. Särskilt uppseende väckte hans skrifter om Polen, om Nihilismen och om den ryska kommunalegendomen. Med dessa skrifter trädde Schedo-Ferroti i den starkaste motsats till Moskwa-riktningen. Han ansåg Östersjöprovinsernas gamla privilegier samt Polens särskilda ställning såsom alldeles ohållbara, men protesterade emot hvarje våldsam russifiering. Deremot fordrade han en allmännare folkundervisning; endast en så mycket som möjligt likformig civilisering af alla rikets delar skulle säkert åstadkomma en inre sammansmältning af samtlige folkstammarne i Ryssland. Schedo-Ferroti tillkommor äfven förtjensten att ha i Ryssland ersatt bristen på folkskolelärare med lärarinnor. Hans böcker misshagade dock högligen det moskovitiska partiet. Kattkoff öfverföll Schedo-Ferroti år 1865 med sådan fanatism, att universitetet i Moskwa återskickade till den högsta harm alla hans verk såsom ovärdiga att bevaras i dess bibliotek, och att sjelfve den dåvarande undervisningsministern Golowin, misstänkt för att stå i vänskap ligt förhållande till Schedo-Ferroti, måste atgå Schedo-Forroti måste taga afsked, oct sjollve kejsaren måste, ehuru mot sin vilja behandla honom offentligen med största onåd Sedan v. Fircks lomnade tjonsten, har ban så gom skriftställare uppehållit sig ömsom i Dres den och ömsom i Petersburg samt utveckla .en stark litterär verksamhet på franska, tysk och ryska språken, hvilka alla han skref me lika elegans. Moskwapartiet har af honom be kämpata med stor enorgi, och han kunde aldri förlåta att det kastade honom bort från e stor bana. Hans verk hvimla derjomte sö högst energiska angropp mot åtskilliga rege ringsmaximer och dignitärer, hvilka handlad i det gammal-ryska partiets anda. Det oal tadt blef han aldrig rätt populär i Rysslanc under det att man deremot i utlandet egnad honom eitt erkännande, ty de af honom an gifna fakta voro alltid sanna och ban var städs väl underrättad. I afseende på personalkännedom kund blott en mäta sig med honom: den aflidr furst Peter Dolgoruki, hvilken i mer än tret år hvarje afton sorgfälligt antecknat hvar intressant sammanträffande eller samtal. Dc — .6 — t