Göteborgsposten – 30 oktober 1872, sida 1

XI. Hvar och en känner Acropolis-square och den trakt till hvilken det hör — den trakt der på sista tiden Albert Hall uppstått, men der vid den tid vår berättelse afser Albert Hall icke fanns; då fanns blott Trädgårdsföreningens stora drifhus och derjemte en stor slätt, på hvilken 1862 års industriutställning hade sin plats. Acropolis-square är en ståtlig qvadrat af palatslika boningshus, hvilkas fönster lemna utsigt åt en geometriskt anordnad trädgård, der en mängd barn ur den rikare klassen leka. Acropolis-square är, då säsongen står i sitt flor — då vagnar stå väntande vid dörrarne, vackra flickor visa sig på balkongerna, en rikedom af blommor är synlig öfver allt, lif och glädtighet råda på alla håll — en rätt behaglig plats; men den har samma fel som hela det öfriga nya London. Hvarje hus är en trogen afbild af sin granne; der finnes ingenting af den individualitet i byggnadsstilen som förlänar behag åt de mera dystra husen vid de gamla torgen — Grosvenor, Portman och Cavendish. Det stora Babylon kunde då dess onda tid kommit knappt vara bedröfligare än Acropolis-square i slutet af Augusti — så tyckte åtminstone Hubert Walgrave då ett åkdon förde honom in på denna qvadrat af palatser, hvilka nu syntes nästan alldeles obebodda. Mr Vallorys hus var af de bäst belägna i qvarteret, och ehuru detta hus lika litet som de öfriga utmärkte sig