Göteborgsposten – 28 oktober 1872, sida 1

parterrer; öfverallt rådde samma utseende af engelsk välmåga. Sedan smilto förstaden tillsammans med den tätt befolkade sydliga delen af den stora staden. Snart stannade mr Walgrave vid London-bridge-stationen och det tycktes honom att Grace Redmaine och det lif han lefvat under de sista få veckorna knappt kunde tillhöra en sådan verld som denna. Det var ett obehagligt uppvaknande efter en angenäm dröm. : Han tog en vagn för sig och sina saker och åkte genom de smutsiga gatorna. Staden var full af lif och och rörelse, men ack hvilket olika lif mot det som fördes derborta bland de gulnade sädesfälten, under de lummiga träden, vid lärkans ljufva musik! — Ack om jag vore landjunkare med tjugo tusen pund sterling om året, sade han för sig sjelf, och finge lefva som jag ville, gifta mig med Grace Redmayne, om dagarne rida kring öfver min egendom och se på arbetet eller ligga utsträckt på gräsmattan med hufvudet hvilarde i min hustrus knä, en cigarrlåda och en butelj claret på bordet bredvid mig! Jag skulle njuta det anseende som åtföljer ett gammalt namn och stora inkomster, ej ha någonting att fika efter, ingenting att plocka från det långsamt växande träd som bär den verldsliga framgången till frukt — en frukt sur för den man som ej lyckas nå den, aska för den mans läppar som når den för sent! Och dock sträfva vi — dock kämpa vi oupphörligt — dock uppoffra vi allt i hopp att komma åt den! Droskan förde honom till en af portarne vid Templeqvarteret och stannade slutligen med honom i Kings-bench