Göteborgsposten – 24 oktober 1872, sida 2

Från Utlandet. Parisertidningen Journal des Dåbalst innehåller en uppsats om närvarande dyrtidsförhållanden, hvilken torde för sina i flera hänseenden träffande anmärkningar vara förtjont af att återgifvas: Sedan början af detta århundrade har köttpriset oupphörligt stigit; husmödrarne klaga oupphörligt, och vi tro ej, att de skola upphöra så snart. Det finnes flere orsaker till denna prisförhöjning. Först må nämnas öfverflödandet af ädla metaller, i det guldet, hvilket kommer i stora massor till oss ifrån Amerika och Australien, onekligen förlorat en del af det värde, Bom det förut hade. Det ges emellertid äfven andra orsaker, hvilka stå i omedelbar förbindelse med sjelfva fenomenet och utöfva större inflytande. Arbetslönen har i en märklig grad stigit sedan århundradets början, och härigenom ha många familjer, som förut helt och håliet umburo kött, nu blifvit i tillfälle att få äta deraf. Förr fick blott ett privilegieradt fåtal äta kött två gåager om dagen, under det att en stor del af befolkningen i Frankrike nu har en sådan ställning, att den kan göra det. Tillgången, det vill säga produktionen, har icke kunnat bålla jemna steg med efterfrågan; fastän man gjort stora framsteg i afseende på kreaturens uppfödning och gödning, har man ej kunnat utvidga kreatursafveln i en proportion, som motsvarar konsamenternas tillväxt. Detfinnes i detta hänseende naturliga vilkor, som göra det omöjligt att utvidga köttproduktionen i oändlighet. Man må hemta nedsaltadt eller på annat sätt tillberedt kött från Amerika eller Australien, och man må anlägga flera artificiela ängar; men man har likväl skäl att befara, det köttprisens stegring icke skall stanna, förrän alla ställa sig frivilligt på en bestämd ration. Hvad förhöjningen i koloch jernprisen angår, eå är det en helt annan fråga. Till denna stegring finnes det tvenne bufvudskäl, neml. att förbrukningen under de sista tio åren tilltagit i oändlighet och att arbetarne endast vilja arbeta några timmar om dagen. Vi tro, att denna kris skall snart hafva uppnått sin höjdpunkt; men vi tro likväl icke, att kol och jern skola åter sjunka till de mycket moderata pris, i hvilka de stodo ännu för kort tid sedan. Det finnes emellertid medel att förebygga, det menniskorna komma att lida af alltför öfverdrifna priser. Det råder verkligen ingen brist på grufvor; i Frankrike finnes det många, som icke äro bearbetade, i Amerika är deras antal oerhördt, och i Kina, i Australien, ja, tillochmed i Indien finnes det mäktiga kollager. Man kan nästan säga, att den sista kolkrisen gjort civilisationen en tjenst, i det man under sista månaderna med den största ifver sökt uppdaga nya naturliga rikedomar och industriela förbättringar. På Nya Zeland börjar man bearbeta grufvor, der stenkolen endast komma att stå i 12 shillinga pr ton. Det indiska ångbåtsbolaget skall på sina fartyg hafva gjort försök med indiska kol. Man uppfinner sinnrika metoder för besparing af bränsle; på flera jernvägar i Amerika, ja, tillochmed på en af de nya bibanorna i Frankrike skall man genom nya maskiner ha lyckats att minska förbrukningen af det bränsle, som hittills behöfts för åstadkommandet af en bestämd kraft, intill 40 å 50 pret. Vi veta likväl icke, om de experiment, som man företagit, äro alldeles afgörande i afseende på jern