Fran Utlandet. Valen i Frankrike hafva, såsom ett af dagens telegram visar, utfallit i asgjordt moderat-republikansk anda. Alla de tre bonapartiska kandidaterna blefvo grundligt slagna, hvilket visar, att kejsar Napoleon och Ollivier hade rätt, då de ville att man skulle afhålla sig ifrån de nu pågående kompletteringsvalen och heldre förbereda terrängen bättre, så att framdeles mera gynnande utsigter till framgång kunde visa sig. I dep. Gironde fick bonapartisten de Forcade la Roquette blott 28,700, under det att den moderate republikanen Cadus orhöll 44,900. I dep. Indre et Loire erhöll den moderate republikanen Nioche 30,800, under det bonapartisten Schneider fick 29,300; i dep. Oise fick den moderate republikanen GÖörard 38,500 och den radikale Rousselle 34,500. I dep. Calvados segrade den moderate republikanen Paris med 27,400 röster, under det att den konservative republikanen Desclosieres fick 14,200, legitimisten Fournås 16,800 och bonapartisten Colbert 200, men den radikale Le Noir ett så försvinnande litet antal, att det ej ens nämnes. Deremot ha de radikala segrat i departementen Vosges och Algier — i det förra Mline med 30,600 mot den moderate Maugeot som erhöll 24,100; i det senare valdes Cremieux. I dep. Morbihan deremot har legitimisten Martin segrat med 39,700 röster öfver Beauvais, som allenast fick 30,000. — Denna valens utgång är emellertid en ny seger för sakernas närvarande ställning och således äfven för Thiers, hvilken Frankrike har att tacka för densamma. Le Temps uppträder nu bestämdt emot tanken att förläna åt Thiers presidentvärdigheten för lifstiden, sägande bl. a.: Må hr Thiers behålla makten, men under det vilkor, att han fortfarande gör sig förtjent af den. Presidentskapet sör litstid skulle vara en ren och enkel återgång till ceesarismen, och till cesarismen i dess minst maskerade form, ty de romerske kejsarne voro icke något annat. än presidenter för lifstid. Det skulle på samma gång vara Frankrikes politiska bankrutt, ty det skulle betyda detsamma som att vi icke kunna konstituera hvarken monarki eller republik och att vi icke kunna göra oss fria från en man. Efter hr Thiers skulle vi nödgas att få en annan, som troligen skulle vara besporrad. Hr Thiers kan icke, sedan han gjort så mycket för att åter höja Fraekrike, vilja sänka det ned iden byzantinska gropen. Det har någon tid talats om, att högra och venstra centern redan skulle allierat sig med hvarandra, för att bilda ett starkt regeringsparti, hvilket rykte äfven belåtet återgifvits af hr Thiers organ ÅBien Publick. Nu förklarar Åle Temps alltsammans vara förhastadt. Den tyska pressen har låtit sig angeläget vara att berätta, det en stark brytning skulle inträdt mellan Italien och Frankrike i anledning af prinsessan Clothildas afresa ur Frankrike med sin utvisade man. Franska regeringon skyndade att, då den erfor prinsessans hållning, telegrafera till Rom och förklara, att hon ingalunda var inbegripen i utvisningsordern. Konung Victor Emanuel svarade härtill: Min dotter är fransk medborgarinna. Italienska sändebudet i Paris, Nigra, har ej haft någon befalloing från sin regering att beröra denna sak och besökte ej heller sin suveräns dotter under hennes vistande på Midemont. På grund af starka regnfall ha floderna Rhone, Saone och Loire öfversvämmat. Det är det franska ministerrådet, som skall hafva beslutat att åtala ministeren Ollivier i anledningen af krigsförklaringen mot Preussen. En korresp. från Paris säger: Naturligtvis skall man, så fort som beslutet blir officielt tillkännagifvot, sätta de medlemmar, som man kan komma åt, inom lås och bom.