isynnerhet som de, efter hvad vi sagt, sannolikt komma att läggas till grund för de regeringsförslag till en ny ekonomisk lagstiftning, som kunna bli en följd af kommissionens arbeten. Den 13 d:s hade ledarne för den allmänna tyska arbetareföreningen sammankallat ett talrikt besökt arbetaremöte på en at Berling mindre teatrar. Flere af de män, som deltagit i Eisenachkongressen, hade inbjudits att öfvervara förhandlingarne, men blott en af dem, Rudolf Mayer (redaktör af Berliner Revue), infann sig. Den bekante arbetareledaren IIasenclever höll här ett långt föredrag öfver den sociala frågans ursprung och kritiserade de olika förslag, som gjorts till dess lösning. I afseende på de sista förkastade han hvarje system med undantag af det af Lasalle föreslagna, hvilket ensamt skulle kunna på fredlig väg bilägga kampen mellan kapital och arbete. Ilan betecknade tillika inträdandet i iden allmänna tyska arbetareförenipgen såsom det bästa medlet att genomföra en sluten och fast organisation af den stora arbetaremassan. Efter ett längre föredrag af Mayer, hvilken försvarade Eisenachkongressen som ett betydelsefullt framsteg i jemförelse med den föråldrade Manchesterteorien, under det han äfven friade sig från delaktighet i flere af de i Eisenach fattade besluten, preciserade Hasselmann (arbetareledare) den tyska arbetareföreningens ståndpunkt gentemot Eisenachkongressens uttalanden, Han konstaterade först och främst, att de i Eisenach antagna resolutionerna röjde, att man fullständigt brutit med det af Schultze-Delitsch uppställda systemet af sjelfhjelp medelst sparkassor, konsumtions-och kooperationssöreningar m. m. och att sjelfve dess forne anhängaro nu medgåfvo berättigandet af statens inblandning i den sociala frågan. Till slut antog mötet följande förklaring: Den omständigheten, att kougressen i Eisenach, hvilken var besökt af talrika lärare i den statsekonomiska vetenskapen, öppet medgifvit, att det finnes en brännande social fråga, hvilken endast kan lösas på lagstiftningens väg och genom statens aktiva inblandning, är ett bevis för, att den af Ferdinand Lasalle framkallade socialdemokratiska rörelsen icke längre kan ignoreras, utan redan visar med oemotståndlig makt sitt inflytande på den allmänna öfvertygelsen. Å andra sidan stå Eisenachkongressens beslut och uttalanden i stark motsats till de af statsekonomerna sjelfve erkända principer, och äro i grunden endast föga atvikande från Manchesterpartiets förslag. Detta framgår isynnerhet af Eisenachkongressens åsigt, att bestämmandet af en normalarbetsdag skulle vara ett ingrepp i friheten, och att tvisten mellan kapital och arbete skall låta utjemna sig ge nom skiljedomstolar eller förlikningskommissioner (ÅEinigungsämter). Mötet förklarar af detta skäl kongressens arbete för ett vanmäktigt försök att genom palliativer hejda det tyska arbetarepartiet hvilket endast i socialismen ser sin räddning. I enlighet med denna förkastelse at Eisenachkongressens resolutioner ha äfven de flesta tyska socialdemokratiska tidningarne med häftighet angripit kongressens beslut, hvari de understödjas at Manchesterskolans organer. Ett af dessa Bremer Handelsblatt, t. ex. uttalar sin glädje öfver, att det ej lyckats hrr Schmoller et consorter att bilda ett parti af förstuckna socialister genom den statsekonomiska kongressen i Eisenach, och ett annat dylikt organ, Weserzeitung, menar, att det goda, som framkom i Eisenach, var icke nytt, och det nya var icke godt. Äfven i England synes man icke anse, att Bisenachmötet bragt i dagen några nya ider. Så t. ex. säger Times, att de s. k. katedersocialisterna i Tyskland snarare tagit till mönster de engelska konservativa, hvilka mer än en gång projekterat ett socialt förbund emellan staten och arbetarne. Och bladet erinrar i detta hänseende särskildt om flere af Disraelis skrifter, i hvilka denne statsman uttalar sig emot den obetingade näringsoch handelsfriheten såsom farlig för de lägre sambällsklassernas välstånd och moral, Från Frankrike skrifves, att advokaten Lachaud fått i uppdrag af prins Napoleon att bringa hans sak mot inrikesministern inför