Från Hufvudstaden. Svenske kommissarien vid polytekniska utställningen i Moskwa, hr direktör Wåhlin, anlände, säger P. T., i Fredags afton till hufvudstaden med ångf. Dagmar. Hr W. återför 105 kollies af svenska utställningsföromål. Prismedaljerna till utställarne väntas från utställningskomitön i Moskwe under nästa månad. Hr Wåhlin kommer att tillbringa någon tid i Stockholm; och förblifver hans adress Blasiiholmstorg n:o 12. Bland de 210 utställande komma, utom silfveroch bronsmedaljer samt diplomer, jemväl 40 guldmedaljer att utdelas. — Till en efter rådmannen F. Alexanderson ledig rådmanstjenst vid Stockholms magistrat ha såsom sökande anmält sig: civilnot:e L. E. Lindblad och G. Dahl, not:e A. R. Åberg och H. Laurenius samt brottmålsnot:e Frans Krook och M. Forsgriön. — Stockholms förre polismästare, numera häradshöfdingen i Aska, Dals och Brobergs bärad i Östergötland, C. G. Östlund, har nu asflyttat från hufvudstaden och bosatt sig i sin domsaga. Herr Östlund, som, efter att hafva innehatt polisintendentsbesattningen, 1867 utnämndes till polismästare, har under de år, han sedermera bestridt det alltid besvärliga och mödosamma, oftast ytterst grannlaga polismästareembetet, för sitt humana väsende, sitt lugn och sitt nit i embetet tillvunnit sig rättvist erkännande. — Konstföreningons utställning har erhållit följande nya konstverk: Kafkotåren, genre af Koskull; landskapsstudier från Norge af Ekström; aqvarellstudier af Hellqvist; Sommarafton i Blekinge samt Åmotiv från Stockholm, af Skånberg. — Sällskapet De fattigas vänner firade, enl. Dagbl., eistl. Thorsdag med anledning af dess höge lodamot Carl XV:s dödliga frånfälle en enkel sorgehögtid, hvarvid kyrkoh. Åszelius på anmodan af ordf. i ett värdigt föredrag tolkade den saknad, som minnet af den hädangångne monarkens välgerningar hos sällskapets medlemmar framkallat, och erinrade, huru sällskapet, stistadt på hans födelsedag den 3 Maj 1826, på det kraftigaste sätt under en följd år af honom genom rika gåfvor blifvit understödt i sin uppgift att lindra det ögonblickliga behofvet inom hufvudstaden samt i främsta rummet att egna omvårdnad åt fattiga barn, och nedkallande talaren slutligen himmelens välsignelse öfver vår nu regerande konung. Vid samma tillfälle beslöts, att på sällskapets bekostnad skulle förfärdigas 70 beklädnader, hvilka d. 1 nästk. Dec., eller Oscarsdagen, skulle till tattiga barn utdelas. Härefter intogs soupå, och vid den framsatta bålen föreslog ordf., grossh. A. W. Schalin, sör kon. Carl XV:s minne en skål, hvilken mod allmänt deltagande tömdes, hvarefter sällskapets ledamöter åtskildes. — I ftonbladet? för i Fredags läses följande redogörelse för det nybildade Zetterholmska sällskapets första uppträdande på Ladugårdslandsteatern: Ladugårdslandsteatern gaf i går afton för godt hus för första gången Ulfvar i färakläder, en at Frans Hedbergs äldre bearbetningar. Pjesen, som är full af upptåg och skarpt gisslar den officiella värdigheten hos åtskillige embetsmän, är lustig nog, men kanske väl bullersam. Ir Roos, som återgifver t. f. borgmästaren YVFriltns roll, visar sig vara en mycket användbar skådespelare, af hvilken dir. Zetterholm utan tvifvel skall ha stor nytta, ehuru hans spel ofta är chargeradt; han gör med ett ord mer af sin roll än densamma förmår bära. Fruarne Martinson och Julin äro båda ganska behagliga företeelser på scenen och lösa rätt väl sina uppgifter. IIrr Lundyrän och Sandberg hade tacksamma roller och tillvunno sig båda mycket bifall. Efterpjesen, En förföljd oskuld, är bekant från Södra teatern, der den gifvits med framgång. IIr Roos var mycket rolig i detta stycke; fru Sandberg har en rätt vacker röst och förenar härmed bebag och ledighet på scenen. Hr Sandberg, som på ett karakteristiskt sätt framställer en gammal qvinnohatare, och hr Nyman, som visar goda anlag för komisk framställning, rönte slerfaldiga bevis på publikens välvilliga stämning. Samtliga spelande i efterpjesen inropades.