lagligt erkännande, under vissa normativbestämmelser och förpligtelser, äfven kommer yrkesföreningarne (die Geworkvereine) och deras hjelpkassor till del; 3:o. Inrättandet af förlikningskommissioner och skiljedomstolar erkännes af mötet i dess helhet såsom ändamålsenligt. Konung Carls bostad i Stockholms slott. (Bref till Norrköp. Tidn.) Ett par, tre dagar efter dödsfallet förskaffade jag mig tillfälle att, medan ännu allt var fullkomligt orubbadt och i samma skick som konungen lemnat det, få kasta en blick i den aflidnes enskilda våning, deri anordningarne, inredningen och möbleringen voro så utmärkande för hans skaplynne. Denna alillak våning består af icke mindre än 14 rum, visserligen låga, men utomordentligt hemtrefliga. Från den enkla tamburen, med sina träbänkar kring de enfärgade väggarne, der endast det bonade golfvet antyder att man befinner sig inom kungligt område, inkommer man i biljardsalen, hvilken, utom af biljarden, upptages af flera från golf till tak sig sträckande bokskåp af ek, fyllda med böcker, som tillhört framlidne konung Oskars bibliotek. Till höger om biljardsalen ligger det egentliga biblioteket, som upptager två rum, af hvilka det inre endast får dagern genom dörren mellan de båda och följaktligen är nästan mörkt. Alla bokskåpen äro af ek, solida och enkla, men smakfulla, såsom allt, hvarmed kung Carl omgaf sig. Detta dyrbara bibliotek, lärer omfatta ej mindre än omkring 22,000 band. — Till venster om biljardsalen vidtager, sedan man passerat adjutanternas, en rad af rum, det ena öfverbjudande det andra i intresse, genom den mängd konstföremål, antiqviteter, vapen och dyrbarheter, som der äro hopade och ordnade med all den verklige kännarens och samlarens omsorg och med ett utbildadt skönhetssinnes smak. Allt är af intresse i dessa rum: hvart man vänder blicken, möter den föremål, som man gerna vill taga i närmare skärskådande. En älskare af antika vapen njuter af att betrakta den utsökta samling sådana af alla former och slag, som bekläder väggarne i den egentliga rustkammaren; en älskare af antiqviteter och kuriosa i allmänhet drifves som en skottspole från det ena föremålet, det ena rummet till det andra. Han delar sin uppmärksamhet mellan silfveroch glaskärl, mellan dyrbara, konstrikt inlagda medeltidsskäp och andra, mindre föremål; han kan icke slita sig från det med stora silfverdryckeskannor fullsatta bordet der framme vid fönstret, lika litet som från Gustaf den 2:dre Adolfs anspråkslösa fältsilfver, som ligger på ett bord vid ett annat fönster. Han står såsom fastnaglad framför de många höga, siratliga glaspokalerna der på den antika byrån, som riktigt vattnas honom i munnen. Mellan det rum, der den egentliga vapensamlingen befinnes, och det turkiska, hvilket är inredt och möbleradt fullkomligt på turkiskt maner och hvars väggar upptagas af uteslutande turkiska vapen och i hvars hörn stå krigare i turkiska rustningar — mellan dessa båda rum finnes en mycket märkvärdig dörr, ett praktstycke af medeltidssnickeri, skänkt till konungen af staden Närnberg och som der tillhört ett rum, hvilket Gustaf den 2:dre Adolf en gång bebott. Man stannar gerna en stund och betraktar denna dörr, på sidorna om hvilken stå såsom skildtvakter två broderade sidenfanor från toltte Carls tid. Jag glömde säga, att väggarne i de rum, der de egentliga samlingarne äro uppställda och uppsatta, äro beklädda med gobelinstapeter af högt konstvärde. Från turkiska rummet, som med sina beqväma, låga divaner är utomordentligt inbjudande, kommer man till ett annat, lika hemtrefligt, som fullkomligt liknar det inre af ett tält, med väggar och tak af hvitoch mörkrandigt tyg. Man har vidare rökrummet med sin vackra pipsamling, hvars vård den bekante svarte 4piprensaren hade sig anförtrodd, sina eleganta cigarrställ och sina beqväma soffor. De rum, som enna gång för mig, såsom icke samlare och konstkännare ex professo, erbjödo största intresse, voro dock konungens arbetsrum och hans sängkammare. Det förra är sydvestra hörnrummet i våningen och har ett fönster utåt Mynttorget och två utåt planen mellan slottet och Skandias hus; den senare har ett fönster utåt nyssnämnda plan. Arbetsrummet är både skrifrum och målareatelier, hvarför väggarne, för att få lämplig dager, åro ljusgrå. Den prydligaste möbel i hela rummet är det svarta, med perlemor inlagda skrifbordet med sitt skriftyg och lampa m. m. af silfver. Man erinrades om den kungliga egarens frånfälle deraf att bordet var försegladt, d. v. s. kringdraget kors och tvärs med hvita bomullsband, hvilkas ändar sammanlöpte under justitieministerns och hofmarskalkens sigill. På bordet var föröfrigt allt såsom egaren sista gången lemnat detsamma; icke ens de Berggrenska betydligt nedbläckade pennskaften saknades. På skrifbordet stod till höger ett fotografiporträtt af gessan såsom yngre och ett af drottning Lovisa; till venster stod vännen, prinsen af Wales, och låg ett etui, innehållande ett miniatyrporträtt af Carl Johans far. Bakom skrifstolen stod ett dokumentskåp afj mahogny, af den allmänt brukliga sorten, på hvars lådor voro klistrade små lappar, angifvande innehållet med endast för egaren begripliga initialbokstäfver. Mellan vestra fönstret och väggen stod ett enkelt mahognyskåp med glasdörrar, i hvilket förvarades Carl Johans fältsilfver m. fl. tillhörigheter, och ofvanpå hvilket tronade den bortgångne vännens, Fredrik den 7:des harnesk. Ett modernare mahognyskåäp med glasdörrar, till venster då man kom in, tycktes vara uteslutande upptaget af cigarroch cigarrettlådor. Bredvid detta stod ett dokumentskåp, motstycke till det förut omtalade; två af lådorna i detta innehöllo, enligt hvad påsatta papperslappar angäfvo, souvenir efter salig drottningen; en var förbehållen Bäckaskog, en tredje Bergshamra o. s. v. På den sistnämnda egendomen, som ligger i närheten af Ulriksdal, hade konungen, som bekant, sitt stora landtbruk. Vidare fanns i rummet en modern chaise-longne med divansbord, målarestaffli med tillbehör, nyckelskåp, ett med fotografier och målare-utensilier öfverlastadt bord, ett antikt ur i foder o. s. v. På väggarne sutto några porträtt af framstående män och vänner, bland andra Victor Emanuel, fotografi med egenhändig dedikation och namnteckning, och kejsar Napoleon med dito. På bordet framför chais-longen lägo ett par uppskurna böcker, af åtskilliga tecken att döma, de sista konungen läst innan han för alltid lemnade sin trefna bostad; den ena var en liten novell, den andra — Menniskan såsom medborgare. En skrift för folket af kapten J. G. Smith. Detår icke på mången konungs bord man träffar en sådan lektyr som den sistnämnda boken. I detta rum tillbragte konungen mycket af sin tid, och under den mörkare årstiden kunde man, ehuru bordet stod ett stycke ifrån fönstret, då man gick öfver Mynttorget, förr se skriflampan med sin hvita porslinskupa lysa till långt fram på nätterna. Sista vintern såg man aldrig lampan brinna senare än kl. 10. Öfver sängkammaren torde äfven intressera er att få en mera detaljerad beskrifning. Detta rum är ganska litet, och tronade icke ett ypperligt utfördt porträtt i olja af drottning Lovisa öfver den lilla beqväma chaise-longen på venstra långväggen, skulle man vid första ögonkastet tro sig inkomma i A AHAAA netvatmana onhla onfrum IT hägra här