— Angslupstarten ÖIIÄAH Ö e ch Djurgården har upphört för i år. Från Utlandet. Italien synes för närvarande stå såsom Herkules vid skiljovägen. Dess maktställning ir särdeles betydelsefull och vigtig för baancen i Europa, och om dess allians gilja lerför i närvarande stund ifrigt såväl Frankike som Tyskland. Thiers har i ett samtal I med den franske publicisten Arnoult uttalat 1 sig om önskligheten af att förbund mellan den 8 latinska racens båda systernationer, Frankrike å och Italien, ehuru detta senares kabinett enl. hans sörmenande har emot Frankrike fientliga elomenter. Bismarck har å sin sida haft ett I, samtal med en italiensk publicist, för hvilken I, ban förklarat, att Tyskland och Italien äro sf genom intressenas gemenskap förbundna med I, hvarandra, och att Italien alltid bör hålla sig I c beredt till ett krig med Frankrike. Skall ItaI, lien kunna bibehålla jemnvigten mellan dem båda eller skall det nödsakas att luta åt endera sidan och träffa sitt val? Den frågan står för ögonblicket på den politiska dagordningen. Den franska diplomatien skall under sista tiden ha utvecklat stor verksamhet i Rom. Fournier, Frankrikes sändebud derstädes, skall ha begagnat diplomatiens sommarterier och sina kollegers frånvaro från den eviga staden, för att ostörd inverka på konungen och inrikesministern, särskilt i hänsyn till trenne punkter: Italiens klagomål öfver de minor, som anlagts på franska sidan vid Mont Cenisbanan; förändringen af några punkter i det italienskfranska handelsfördraget och de förestående förhandlingarne inom parlamentet om de romerska klostrens upphäfvande, — allt under det att bakom dessa frågor spelat den större tanken om ett förbund mellan de båda stambeslägtade länderna Frankrike och Italien. Hvad angår frågan om en revision af handelsfördraget, äro uppgifterna motsägande, huruvida Fournier lyckats eller icke; dock synes man kunna antaga, att Italien i denna sak plägar underhandlingar med England och skall komma att i betydlig mån rätta sin uppfattning efter denna stats. Hvad angår klosterfrågan, säges det, att Fournier lyckats åter göra den italienska regeringen vacklande. Utrikesministern skall hafva bragt till stånd ett förslag, som är högligen eftergifvande och försonligt. Det är möjligt. att detsamma icke blir antaget af parlamentet, men då måste ministören afgå, och det är det man önskar i Frankrike. Den person, som då skulle få i uppdrag att träda i spetsen för regeringen, skulle blifva Ratazzi, -mannen från Montana kallad. Ratazzi var ännu för kort tid sedan en motståndare till Frankrike och ifrig anhängare af alliansen med Tyskland, men han har nu gjort en svängning. Han har besökt Frankrike och Thiers, med sin pikanta fru dinerat hos republikens president, med hvilken han haft långa samtal, och förklarat att, om han kom till rodret, han skulle ifrigt bemöda sig om den närmaste allians med Frankrike. I enlighet härmed uppträder Ratazuis organ Journal de Rome ifrigt mot det tyska riket. Victor Emanuel har alltid hyst sympatier för Ratazzi, och om den närvarande ministeren nödgas afgå, skall knappast någon annan minister vara möjlig, än ministören Ratauui. För denva eventualitet visar man nu i Tyskland stor oro, och den tyska pressen uppmanar ifrigt den tyska diplomatien att anstränga alla krafter för att afvärja faran, 8e. nom satt understödja Tysklands vänner inom Italiens parlament och press. En tysk tidning yttrar: Att Fournier kunnat arbeta så fullständigt ostörd såväl i Florens hos konungen som hos utrikesministern Visconti Venosta, utan att han motverkats af någon diplomatisk kontramina, det har utan tvifvel underlättat hans mission. Den mm As — Äförträfflige, i Italien mycket omtyckte, med r I alla dess förhållanden väl bekante tyske ge1 sandten grefve Boussier de S:t Simon är tyit värr sedan längre tid tillbaka sjuk i Florens. r Låtom oss hoppas att hans representant, furst le Lynar, vet.att i Rom uppskatta betydelsen a f den uppgift, som blifvit honom pålagd. De rt I ligger nära för handen, huru vigtigt det är för eden tyska politiken att icke låta den ung: n-stat, som genom kriget 1870—71 först befri 4 ades ur den franska suprematien, ånyo blifvFrankrikes vasallstat. Vi ha icke det ringa ste intresse att predominera i Italien, mer ganska mycket intresse af att landet icke emo sina insigtsfullaste medborgares vilja på et kotteris anstiftan begagnas af Frankrike fö dess ändamål. en I PAIAU:HUHAAAU alrall an ufförag Mal