Göteborgsposten – 18 oktober 1872, sida 2

vuvn UHTLILIINIÅT Uvi METTE 141TV 1 HnUUUIII VISE 811 lika rask och ersaren köpman som redbar och human menniska. Jordfynd. Enl. hvad Borås tidn. erfarit har i dagarne hemmansegaren Carl Andersson i Flotthult, Norska Skogsbygd, påträfkat ett jordfynd bestående af ej mindre än 215 st. gilfver-samt 2 kopparmynt, de flesta från konung Johan III:s tid. Flertalet af silfvermynten skola varit mycket tunna och slitna, och det hela ej af något serdeles penningevärde. Fyndet lärer komma att hembjudas K. M:t och Kronan till inlösen. Hvitbetsskörden har, skrifves det från Malmö i Osdags, nu en veckas tid fortgått med all ifver: vid hamnen och bangården är afskeppningen till Landskrona sockerbruk såväl som afsändningen till Arlöfs d:o dagligen mycket liflig, i synnerhet den senare. Likasom förra året hopa sig emellertid förråden vida hastigare, än man kan medhinna tran: sporten, och för närvarande ligger ett helt berg af hvitbetor och väntar på afsändning till Arlöf. Tredje årsväxtberättelsen från Malmöhus län är af följande lydelse: Sedan andra berättelsen afgafs har väderleken under större delen af Augusti samt de första dagarne i September fortfarande varit torr och varm, men derefter nästan oafbrutet regnig med kylig temperatur. Skörden verkställdes sålunda under gynnsamma förhållanden, hvadan säden blifvit i allmänhet väl inbergad, med undantag af å sidländta, sent besådda ställen, der säden ej mognade förrän den regniga väderleken inträdt. Den ständiga nederbörden har jemväl försenat höstsådden, som på flera ställen ännu icke hunnit verkställas. Efter hvad de anställda proftröskningarne gifva vid handen, kunna hvete och råg anses hafva lemnat fullt medelmåttig afkastning, vexlande mellan 7:e och 10:e kornet. Korn, hafre och blandsäd, som på åtskilliga ställen lidit af den under sommaren rådande torkan, hafva ej gifvit så fördelaktigt resultat som under sistl. år. Afkastningen deraf har visat sig olika. Under det den i trakterna kring Malmö utgjort 9 å 11 kornet, har den i östra delen af länet knappt nått medelmåttan; men i öfriga trakter torde den kunna anses blifva fullt medelmåttig. Afkastningen af ärter och vicker är medelmåttig, lemnande 7 å 9 gånger utsädet, undantagandes i länets norra del, der den får anses understiga medelmåttan. Spanmålen uppgifves vara af god beskaffenhet, dock har rost i hvete flerestädes inträffat, hvarjemte vårsäden ej är så vigtig som under förlidet år. Linskörden har varit god. Potatisen lemnar i allmänhet god afkastning, beräknad till 8 å 12 kornet, men i norra delen af länet är den under medelmåttan, hvilket bör tillskrifvas de starka regnen under sättningen samt sommartorkan. Den är mångerstädes angripen af torröta. Af öfriga rotfrukter, deribland hvitbetor, hvilkas odling forttarande är inskränkt till trakterna kring Malmö och Landskrona, är skörden god. Bohvete, föga odladt, har visat sig temligen gifvande. Höskörden har varit särdeles riklig, hvadan, ehuru vårsädeshalmen blifvit kort, fodertillgången kan anses fullt tillräcklig. I sin helhet har skörden således varit temligen god, och torde lemna ej obetydligt öfverskott till afsalu. En svår kreaturssjukdom har, skrifves det från Westervik, utbrutit vid egendomen Sundsholm i Gladhammar socken, af hvilken sjukdom till d. 12 d:s 8 djur, kor och oxar, dödt och 6 då voro insjuknade. Sjukdomen, som dittills icke af ortens veterinärläkare, oaktadt nitiska bemödanden kunnat häfvas, börjar med sträckningar i kroppen, med stumdom förstoppning och ibland diarrh; då djuren äro lösa gå de rundt omkring, bundna slita de och vråla, och då anses tiden Vara inne attnedslagta dem. Vid undersökning har intet ovanligt kunnat förmärkas å kött och inelfvor, men i hufvudet har synts blodskockningar. Länsdjurläkaren är efterskickad och hoppas man farsoten må kunna inskränkas till platsen, utan att få någon vidare utbredning. En sjelslärd orgelbyggare, En korresp. fråa Fagerhult till tidn. Kalmar meddelar nedanstående, som torde förtjena komma till en större allmänhets kännedom: En åldrig hemmansegare och orgelbyggare Johan Magnusson i Herra Nässja och Lemnhults socken förtjenar en viss uppmärksamhet. Denne man har helt och hållet genom sjelfbildning bragt sig upp till en bland allmogen sällspord konstfärdighet, ity att han till flere kyrkor både inom och utom länet förfärdigat af kännare godkända orgelverk. Då han för 20 år sedan erhöll en då utkommen svensk öfversättning af Töpfers anvisning till orgelbyggnad, yttrade den redan då grånade konstnären: hade jag haft dessa anvisningar för 20 år sedan, så skulle jag haft en mindre mängd grå hår på mitt hufvud. Såsom en ovanlighet må meddelas, att Magnusson, som icke studerat, tillika med sin måg, för att kunna få vidare upplysningar i orgelbyggeriet, studerade tysk grammatik och med tillhjelp af denna och lexikon kommit att inhemta sakkännedom af Töpfers icke öfversatta större verk på tyska. Bland hans konstverk befinnas flera slags positiver med sinnrik mekanik och särskilt må nämnas ett s. k. psalmpositiv, hvilket skall komma väl till pass för hvarje folkskola. Om detsamma har domkyrkoorganisten i Wexiö, dir. K. Lönngren, afgifvit ett intyg, i hvilket det bl. a. yttras: Psalmpositivet har olika valsar, å hvilka finnas tillsammans psalmmelodier, hvilka låta utföra sig genom vefvens omvändning, hvarjemte å instrumentets framsida finnes en list, hvarå noterna äro målade. Vid vefvens omvridning framkomma genom en särskild mekanik pinnar, hvilka peka på den Jjudande tonens motsvarande not å notplanet. Instrumentet är säledes på ett ganska sinnrikt sätt inrättadt. Angående dess användbarhet vid sångundervisningen anser jag, att efter denna princip konstruerade instrument äro af användbarhet i skolor, der läraren är i musik mindre kunnig, och i detta fall gagneligt för att bibringa barnen en efter vår antagna koralbok korrekt koralsång, äfvensom till öfning och uppbyggelse i hemmen. Genom att der begagna ett såräden — kunde höra hennes glada J så lätt br i begrepp att följa efter, då ett gevar det me ag i narken. orsakade o