Göteborgsposten – 18 oktober 1872, sida 2

berg. — Underlöjtnanten vid Vestmanlands reg:te Tauvon har erhållit transport till Uplands reg:te. Från Köpenhamn skrifves att vicekungens af Egypten sändebud Mahmoud Bey före sin afresa från Köpenhamn blifvit dekorerad med Dannebrogsordens kommendörskors af 2:a graden. Samma hedersbevisning har tillfallit den bekante danske konsuln Bravo i Rom, väl känd och högt aktad af alla skandinaver, som besökt den eviga staden. I Måndags var det nemligen 25:e årsdagen af hans tillträdande af konsulsembetet och danska regeringen har derföre, enl. Berl. Tid., skyndat att pryda den aktningsvärde embetsmannens och uppoffrande fosterlandsvännens bröst med ett nytt hederstecken. Det högtidliga nedläggandet af grundstenen till den nya k. teatern skall ega rum i dag, Fredag, kl. 12 midd. Enligt programmet skall kung Kristian, efter ett tal af kultusministern, sjelf nedlägga grundstenen, hvarefter en kantat förf. af etatsrådet H. P. Holst afsjunges af teateras personal. Musiken till kantaten är komponerad af prof. Paulli. I går uppfördes å k. teatern i ny instudering Köpmannen i Venedig med följande besättning af hufvudrollerna: Antonio, hr Nyrop, Bassanio, W. Wiehe och Shylock, hr E. Poulsen, Pertia, fru Nyrop, Jessica, m:ll Dehn Rymningen från Warbergs fästning. Till hvad vi förut meddelat rörande det rymningsförsök trån nämnde fästning, som i dessa dagar gjorts af lifstidsfängarne N. Bengtsson och A. Skruf, må följande, hemtadt ur N. Hall. tidn, fogas: Den af vaktpersonalen, som utförde det djerfva försöket att taga reda på fångarne i den vattentrumma af sten, hvarest de sökt sin tillflykt, var en veter n bland konstaplarne vid namn Hultin. Sedan han afklädt sig det mesta af sin habit, inkröp han i vattentrumman, hvilken i sjelfva verket är en betäckt källåder, som leder från berget och vid mynningen är så trång, att man icke kan ana att den längre in lemnar gömställe åt en menniska, beväpnad med en revolver och påträffade omsider de begge rymlingarne, 124 fot inne i trumman, som på sina ställen var temligen rymlig. De hade lidit mycket af de förut omnämnda försök att röka ut dem från sitt gömställe, men hade det för öfrigt rätt beqvämt. Vatten fingo de ur bäcken. Torrt bröd hade de för flera veckor, under en längre tid samladt af deras matvaror, som fångarne få medtaga till arbetet i stengården. Äfven fanns något sofvel. De hade bräder att ligga på, ljus och lampa, olja, böcker, knifvar, kofötter, medicin mot magförkylning o. s. v. — Också hade Bengtsson, den äldste af fångarne, ett helt är gjort förberedelser till rymningen. De äro ganska farliga fångar båda taå. B. sitter på andra lifstiden, som det heter, och Skruf har begått flera kyrkstölder. När Hultin påträffade dem, fogade de sig med resignation i sitt öde och följde honom godvilligt, då han baklänges avancerade ut ur trumman, under tystnad åhörande hans moralpredikningar öfver dumheten i att ställa till slik kurra-gömma, som de väl kunde förstå alltid skulle blifva utan resultat etc. Svarta som sotare voro de i synen, då de kommo fram i dagen, en verkan af rökningen. Det är fara värdt, att de utan bevakningens ihärdighet och nit undkommit. Hade de nattliga bevakningskedjorna blifvit indragna, hvilket naturligtvis omsider skulle skett, hade fångarne kunnat begagna första mörka natt till att begifva sig bort. För många år hafva de emellertid nu förverkat hoppet om att blifva frigifna, och få till en början umgälla sina frihetssträfvanden med cellstraff.