De båda unga männen hade nu förenat sig med sällskapet och allesammans, med undantag af en enda började nu af hjertans lust gripa sig an med de medförda matförråderna, under det mr Moles, hofmästaren, passade upp med lika ståtlig hållning som om han under en af de fordna furstbanketterna stått i spetsen för en hel arms af betjenter. Han tillät sig ett par gånger ett småleende vid några lustiga anmärkningar som mr Walgravo gjorde, men iakttog för det mesta ett djupt allvar och hällde i den Mrierwoodska cidern och den sherry mr Walgrave låtit medföra med lika mycken värdighet som om det varit de utsöktaste viner. Det var en glädtig måltid. Lagkarlen tycktes så lätt om hjertat som om hans rykte och förmögenhet redan voro gjorda och han ej hade någonting annat att tänka på i lifvet än roa sig så mycket han förmådde. Han pratade under hela middagen på det mest uppsluppa sätt, och de två unga männen, som voro begåfvade med en dunkel a mois BB. ar. OA