Göteborgsposten – 16 oktober 1872, sida 2

hvilken jag ej behöfver ytterligare beteckna, har ostraffadt kränkt nationalförsamligen. Officiela embetsmän ha beredt honom ovationer, och regeringen har ej kunnat hindra det. Och hvilken forntid har denne Gambetta? Fan har satt sig öfver lagarne, i det han (i Februari 1871) dekreterade valens ogiltighet; han är skulden till att vi förlorade ElsasLothringen och 3 milliarder. Under det hans vänner satte i scen kommunens revolution, reste han i utlandet för att kreera sig. Och i dag höjer han åter hufvudet, beter sig som Thiers efterföljare och djerfves håna den enda lagliga makt, som finnes i Frankrike. Det är vår rätt och vår pligt, herr president, att säga er, det vi begära af eder, att vi må bli respekterade, och att vi bedja regeringen taga sina mått och steg derefter. Alla skola veta, att nationalförsamlingen kräfver aktning, General Changarnier. Det är ej lämpligt att i detta ögonblick här närmare skildra den kollega, som på ett så fegt sätt förolämpat oss inför sina enfaldiga ahörare. Jag förbehåller mig att skildra hans doktriner, hans planer och uttryckssätt i sjelfva nationalförsamlingen. Mahy (af venstern). Niglömmer, att Gambetta talat till franska medborgare. Grefve Mornay (af högern). De, som applåderat Gambettas våldsamheter, äro ej fransmän och förtjena icke detta namn. Mahy. Landet upphetsas mera af er, än af Gambetta. Thiers: Jag önskar blott en sak: att alla sjelfständiga män måtte öfverväga vår ställnings svårigheter, innan de döma om hvad regeringen kan och icke kan. Vi bälla våra förpligtelser till nationalförsamlingen. Jag beklagar djupt Gambettas tal i Grenoble, ty jag upprepar, att den närvarande regeringen, som han angripit, är den enda möjliga i Frankrike. Jag skulle önska, att någon kunde med framgång grundlägga en annan. Den nuvarande republiken har genom Gambettas tal tagit ett steg tillbaka, hvartill alla dess yttre fiender icke skulle kunnat tvinga den. Men läggen märke till, att denna tilldragelse står alldeles ensam under en tid af tre månader. Banketten i Grenoble kunde vi icke förbjuda såsom den i Chambery, derför att den hölls hos en enskild person. Det är bedröfligt, att vissa personer arbeta på republikens undergång, fastän de försäkra sig vilja understödja den. Ett enskilt partis herravälde i Frankrike är f. n. omöjligt. Europa visar mig rättvisa och höjer mig ölver partierna. Alldenstund man icke kan upprätta en annan regering eller insätta en dynasti, bör man låta os3 fullborda vårt verk. Frankrike är icke så isoleradt, som man tror; i Berlin har man gjort oss rättvisa. Utlandet är förvånadt öfver vårt Iugn. Vår kredit är förträfflig; den har dock lidit mycket under intrycket af talet i Grenoble. Men det oaktadt är kapitalernas tillströmning till de franska rentes ofantlig och öfverstiger äfven de djerfvaste förväntningar. Under de sista två månaderna ha vi på statslånet fått inbetalta 1400 mill.; i medlet af 1873 skola vi ha afbetalt inalles 4 milliarder, och den 5:te milliarden skall då utan svårighet åstadkommas. Jag lider för egen del mera än någon annan af det, som skett i Grenoble, emedan det fördröjer vår befrielse. Landet reser sig genom nationalförsamlingens och regeringens ansträngningar, men det erfordras framför allt lugn och enighet. Låtom oss tjena Frankrike genom att uppgifva alla onyttiga tvister. Men det är de extrema partierna, som ständigt sätta landet i ny rörelse. Det, som fattas oss, är att vi icke tillräckligt älska hvarandra (munterhet).