I Göteborgs Sparbank ha under sistförflutna veckan insatts i 747 poster rdr 15,289 46 och uttagits i 166 d:o 12,716: 68. Fastighetsförsäljning. Jernvägskassören hr F. J. Ahlberg har genom stadsmäklaren hr I. W. Ström i dessa dagar försålt sin fastighet under n:r 78 79 i 1:sta roten vid Vallgatan här i staden till kommissionären hr C. G. Jacobsson för 90,000 rdr. Offentlig föreläsning. Första föreläsningen öfver Den förhistoriska tiden i Sveriger hölls i förgår afton af fil. d:r Herman Hofberg å Mindre börssalen. Ett ganska talrikt auditorium hade oaktadt den missgynnande väderleken infunnit sig derstädes och följde med uppmärksamhet föreläsarens om djup insigt vittnande framställning. Tal. inledde sin föreläsning med att uppräkna ett antal skandinaviska vetenskapsmän, hvilka i de flesta grenar af vetandet sökt intränga i forskningarnes schakt och bereda upplysning åt kommande slägter öfver förgångna tider. Derefter skildrade han Odens invandring i Norden, den nya gudalära denne införde samt den sagotid som ynglingaätten framställer i vår gamla historia. Genom geologien och outtröttliga forskningar har man numera lyckats tränga djupare in till den tid årtusenden före menniskors vistande i Skandinavien, då flera hundra fots is och snö låg som ett täcke utbredt öfver landet. Denna så kallade glaciertid försvann derefter så småningom och tal. belyste nu de sista förändringar Sveriges jordyta undergick innan hon blef en bostad för en massa numera utdöda djurarter och sedermera menniskor. Den förhistoriska tiden indelas på grund af sina vidare utvecklingsperioder i sten-, bronsoch jernåldern, hvaraf stenåldern såsom den äldsta var råast och fattigast. När sedermera den ena folkstammen bortträngde den andra i olika stadier af utveckling, inträdde utan någon egentlig öfvergång dem emellan bronsoch jernåldern. Lemningar efter en äldre stenålder på Europas fastland finnas ännu qvar i flodernas gruslager och bengrottorna. Dessa bestå i ihåligheter i kalkstensberg. Inom dessa har forskaren funnit rikhaltiga lemningar och ben efter utdöda fossila mammuthsarter, jättehjortar, tigerarter m. fl. jemte en mängd flintsaker. Dessa grottor voro boningar för menniskor tillhörande stenåldern. De påträffas bland annat i flodbäddarne i Frankrike och Belgien, i departem. Somme, kring Luttich och Jurabergen. En fransk vetenskapsman Boucher Dupert har bland annat beskrifvit dem. På Själland och Jylland i Danmark finnas äfven lemningar efter stenåldern, de s. k. kjökkenmöddingarne eller aflall från stenfolkets måltider. De bestå af högar innehållande ostronoch andra musselskal, ben, tänder af djur, grofva arbetade lerkärl m. m. Etatsrådet Steenstrup, som äfven gjort rika iakttagelser öfver nämnda fornlemningar, har äfven belyst stenfolkets sätt att lefva i horder eller sällskap, enär dessa kjökkenmöddingar synas motsvara dess byar eller köpingar. Derefter kastade tal. en öfverblick öfver Skånes utseende vid stenfolkets inflyttning på den skandinaviska halfön. Denna provinsyta hade då varit större än nu och egt en yppig skogsvegetation samt en stor djurverld af vilda oxarter som betade der, uroxen, bisamoxen, elgar, bäfrar m. fl. Stenfolket spred och utbredde sig derefter norrut öfver Hallandsås, öfver Småland, kring Falköping och Axevalla, der ännu grafhögar efter dem finnas. Talaren afslutade derpå sin föroläsning för att nästa Oasdag fortsätta densamma öfver stenfolkets vapen och bohagsting, samt lefnadssätt och näringsfäng hos Sveriges äldsta bebyggare.