Sommaren var utomordentligt vacker. Dag efter dag glänste solen från en molnfri himmel; säden växte hög på den kuperade trakten kring Brierwood, och James Redmayne var högst belåten med det för årsväxten ständigt gynnsamma vädret. Mr Walgrave hade i fem veckors tid fört detta lugna landtliga lefnadssätt, som endast afbrutits af en eller annan tillfällig resa till London, då han farit för att besöka två framstående lagkarlar och låta dem veta att han ej ämnade förblifva mycket längre i overksamhetHan hade ej många skyldighetsvisiter att aflägga, hvilka kunnat qvarhålla honom i London. Säsongen var förbi och de flesta af hans vänner voro borta — Acropolissquarefamiljen, mr Vallory och hans dotter, i Tyskland — så att han behöfde aldrig stanna längre än en dag borta från landtgården. Det var otroligt hvad landtluften stärkte honom. Hans läkare, hos hvilken han gjorde besök medan han var i London, uttryckte sin förvåning öfver den hastiga förbättringen,