— — ———————— Grace skrattade glädtigt och äfven tant Hannas sträfva drag mildrades till ett småleende. — Herre Gud, mr Walgry, kan väl en gentleman sådan som ni fästa afseende vid de små förlustelser vi skulle kunna åstadkomma? Nog kunna vi medföra en enkel matsäck, men om ni finner smak derför, det blir en annan fråga. — Bästa mrs Redmayne hvad som än medtages, om blott ni och er familj följer med, så vågar jag påstå att vi skola njuta af vår middag lika mycket som någonsin prins-regenten kunde njuta af sina, om också sir Lucas Clevedons kock varit en af de största köksartister på sin tid. Tant Hanna tycktes tveka ett ögonblick, kastade en skarp blick på sin nitce — var det väl för hennes skull som lagkarlen var så vänskapligt stämd? — men hade på det hela taget ej något emot mr Walgraves förslag. Det skulle vara hårdt att sätta sig emot en önskan af en så hygglig hyresgäst — en så blygsam önskan isynnerhet. — Nå väl, sir, om ni skulle finna nöje i att tillbringa en dag på Clevedon med sir James och mig och Grace och hennes kusiner, så har jag visst ingenting deremot, sade hon; men det måste jag bekänna att aldrig skulle jag kunnat tro en gentleman i er ställning om att vilja deltaga i sådana enkla nöjen. Vi äro enfaldiga landtbor, ser ni och — — Ni äro trefliga och angenäma menniskor, mrs Redmayne. Tro mig, jag önskar ej något bättre sällskap. Han kastade en förstulen blick på Grace, som tycktes med aldra största uppmärksamhet studera en sida i sin