— Ni följer mitt råd, kan jag se, och låter det ansträngande tankearbete vid hvilket ni hade vant or hvila. Mr Walgrave gjorde sig ej den mödan att upplysa honom. Nej, han lät visst icke sin hjerna hvila. Han hade en rättegång som skulle förekomma nuder senare delen af året och genom hvilken han hoppades höja sig långt öfver vanlig juridisk medelmåtta. Denna rättegång kräfde allvarliga förberedelser, och han hade nedlagt ett betydligt arbete derpå. Men arbetet förekom honom behagligare än det någonsin förekommit honom. Denne inbitne verldsman skulle aldrig ha kunnat föreställa sig att ett lif på landet kunnat anstå honom så väl. Han hade besökt hela trakten kring Brierwood, hvarje ruin som ver tillgänglig för turisten — på ett enda undantag när dock. Detta undantag var Clevedon. En morgon stod han och pratade vid det öppna fönstret till familjens hvardagsrum, der Grace satt och sydde, under det mrs James längre fram i rummet var sysselsatt med något annat arbete. — Ni känner fullkomligt väl till Clevedon och ni känner Wort, sade han; vi kunna lega så att han möter oss der framme och visar oss allt hvad som är värdt att beses. Hvarföre skulle vi ej göra denna lilla utflykt till en festlig tillställning — taga med oss litet kallmat och äta middag i samma rum der sir Lucas Clevedon undfägnade prins-regenten, Jag har ej haft något dylikt nöje sedan jag kom hit, och i det afseendet så vill jag tilldela er hela skulden, mrs Redmayne.