Göteborgsposten – 11 oktober 1872, sida 2

af de legitimistiske medlemmarne af nationalförsamlingen, har tillochmed inbjudit så många af hans kolleger, som kunde vara hugade att möta honom på högtidsdagen d. 6 d:s å torget i Lourdes, der en procession skulle anordnas med banr och grannlåter och alla pilgrimerna samlas för att tåga till den heliga grottan. Det skall, sade den gode marquisen, med emfas, bli intressant att visa den kristna verlden skådespelet af en grupp franska deputerade, som öppet går att anropa Jungfruns skydd för Frankrike. Från Lourdes skrefs också d. 6 d:s: 40 pilgrimer hafva samlats härstädes och närvoro vid en under bar himmel af biskopen af Carcassonne hållen messa. Efter messan hölls ett politiskt religiöst tal af biskopen af Tarbes. Pilgrimerna helsade det med rop af Lefve Frankrike !, Lefve Påfven! KI. 2 egde en processinon rum med 20 banår, hvilka representerade alla länder och nedlades i kyrkan, Bland dem var äfven det från Elsas-Lothrivgen-. Alla banåren voro öfverdragna med flor till tecken af sorg. Deras värde uppskattas till 200,000 fros. Under det processionen skred framåt, ropade folket: Lefve Frankrike!, Lesve Påfven! Nitton deputerade från aationalförsamlingen deltogo i processionen. De voro Belcastel, Lagrange, Dumont, Franclieu, Rodez, Chesnelong, Dufour (från Basse Pyrenåes), Boysse, Resseguier, Bonald, De Barreau, Desseigne, Feligon och De la Brupere. Närvarande voro biskoparne af Auch, Carcassonne, Mende, Lucon, Aire, Tarbes och Indies. Efter banerens invigning höll erkediskopen af Auch ett tal, hvari han uppmanade sina åhörare att iakttaga tystnad och ej göra sig skyldiga till något slag demonstration. Luserre har utfärdat en proklamation, hvari han uppmanar pilgrimerna att hålla sig lugna gentemot revolutionens agenter, hvilka söka framkalla oreda. Lugn har också rådt, och pilgrimerna ha återvändt hem, utan att några oroligheter eller störande uppträden egt rum. Onekligen blandar sig ett politiskt element i dessa pilgrimståg, hvilka begagnas af presterna till näringsmedel för agitationer dels till förmån för påfven och dels för de monarkiska sträfvandena i sjelfva Frankrike. Som bekant, sträfvar det radikala partiet med Gambetta i spetsen i motsatt riktning; och det är ej godt att säga, huru länge det skall dröja, innan de fanatiska bigotterna och de lika fanatiska radikala komma att få sina resp. massor att drabba ihop, om icke Thiers, som står emellan ytterligheterna, fortfarande får ega nog kraft och nog makt att undertrycka de rasande.