vVVYVXLS —L— — halft sekel tillbaka bildar historien om presi denterna i Sydamerikas republiker och son har sin enda förklaring i personligt hat, äre lystnad och afund, så tror man sig se en re petition af de italienska republikernas historiunder medeltiden. Den siste presidenten Peru, som helt nyligen föll för bröderna Gut tierrez mördarehand, öfverste Balta, var lika som de andra en veteran från inbördeskrigen Redan vid tretio åre ålder ölvorste i följd a de täta revolutionerna, hade äfven han vari ett offer för proskriptionerna. Landsförvist frår sitt fädernesland under striden mellan de begge presidenterna Vivanco och Castilla på 1840. talet, bodde han i staden Aråquipa. Han va på den tiden, säga de som känt honom, er dyster och tystlåten man, intagen af denns brännande törst efter makt, som ligger på bot ten hos hvarenda intelligent underlöjtnant i dessa länder; der allas ärelystnad går ut på förvärfvandet af högsta makten i staten. När Balta hade nått målet för sina sträfvanden, blef hans karakter, till det yttre åtminstone, litet mera öppen. Men nu, när en tragisk död har slutat hans bana, kan man icke hindra sig itrån att göra en jemförelse eller återkalla i minnet den melankoli som intog hans ungdom. För öfrigt har öfverste Baltas öde varit mindre sorgligt än det, som drabbat de flesta af hans företrädare och hans kolleger, presidenterna i de andra sydamerikanska republikerna, hvilka nästan alla, begynnande med Bolivars löjtnanter under revolutionen, blifvit offer för grymma och ohyggliga försåt, eller för juridiska mord af sina upproriska officerare och fusiljerade af sina egna soldater. Mer än alla de andra staterna har Peru varit skådeplatsen för dessa tilldragelser, så att det synes som om dess förste vice-konungs Pizzaro öde och ända, när han föll ett offer för Almagros sons hämnd, tjenat till förebild för alla hans efterträdare. Att under sådana förhållanden upprätta demokratiska republiker i Sydamerika och derigenom göra alla samhällets klasser delaktiga af samma intressen och samma rättigheter, är lika absurdt som omöjligt. Emellertid står detta ord på alla fanor och de hårdaste och brutalaste diktaturer, som någonsin existerat, påstå sig alltid vara demokratiska republiker. Åtminstone är detta fallet sedan 1848 års revolutionsperiod i Europa hunnit angifva tonen ätvon i Amerika. Så hette äfven Juarev styrelaso i Mexiko en demokratisk republik. I hela Sydlikasom i Nordamerika har man ett demokratiskt och ett republikanskt parti, ehuru men.ngen med dessa benämningar eller ideerna hos de partier, som bära dem, ötverallt vexla och jemväl ötverallt lika mycket skilja sig ifrån betydelsen deraf i Förenta staterna som från den, hvilken vi häri Europa tillägga dessa namn. — Försöken med intörandet af demokratien gjordes i Mexiko straxt efter de första lyckliga striderna i besrielsekriget. Kort derefter uppkom en reaktion till törmån för den monarkiska styrelseformen, under inspiration af generalen, sedermera kejsaren Iturbides. Denna monarkiska period blef mycket kort, Iturbides landsförvistes (och dog såsom värdshusvärd i den parisiska förstaden Neuilly), republiken återinfördes och styrelseformen blef genom 1824 års federativ-konstitution rent demokratisk. Denna konstitution, som hade emot sig de rika klasserna, presterskapet och, hvad värre var, sundt förnutt och praktisk möjlighet, sönderrefs genom en följd af pronunciamentos, hvarigenom tillräckligt visades orimligheten af att för Mexiko kopiera Förenta staternas organisation. År 1843 proklamerade general Santa-Ana, den ende verklige statsman och öfverlägsne krigare som Mexiko haft, en ny konstitution (man hade redan haft fem eller sex på tjugo å tretio år), som under titeln -Grundvalar för den mexikanska republikens politiska organisation störtade demokratien, inskränkte den allmänna rösträtten och fastställde dess utöfniog i tvenne grader, beroende af olika egendomstörbållanden. Detta var sannolikt den riktigaste och lämpligaste statsformen för Mexiko på dess dåvarande ståndpunkt, likasom på den närvarande, ty den grekiska lagstiftarens ord ha alltid sin tillämplighet: Man bör icke gifva folken de i och för sig bästa lagarne, men de bästa lagar som de äro mogna för att mottaga. — Sedermera har Santa-Ana varit landeförvist, återkallad och för andra gången landsförvist, ochhihans fädernesland har varit kastadt mellan tusen enskilda personers ärelystnad, sönderslitet mellan flera faktioner som sjelfva ej förstå sitt eget politiska program. Juarez har åter höjt demokratiens fana, men denna demoIT ff oo 5 — — —