från att alldeles räknas som uteslutna från den menskliga familjen. Två tiondedelar voro mestiser, födde af blandad europeisk och indiansk race, och liknande genom sina egenskaper och sina laster de frigifna i det gamla Rom. En tiondedel slutligen utgjordes af hvita, hvilkas absoluta och tyranniskt utöfvade makt icke allenast grundade eig eröfringsrätt såsom i forntiden, utan på en gång på eröfringens och naturens rätt, på den materiela besittningen och på den andliga öfverlägsenheten. De olikheter, som naturen sjelf skapat, leda till grymma och oundvikliga olyckor, som man icke kan tänka på att förändra annat än igenom ett långvarigt kulturarbete, understödt af alla moralens och religionens krafter. Det är ett otvifvelaktigt faktum att den mongoliska racen, som synes ha befolkat den vestra sluttningen af den sydamerikanska kontinenten, icke var begåtvad med samma eller jemförliga intellektuella och moraliska egenskaper, lika litet som med samma känslor som europeerna. Detta visar sig redan at dess fysiska byggnad och af ansigtsvinkeln. Det är icke blott en underlägsenhet, det är en ren olikhet eom förefinnes i deras sätt att känna och uppfatta. Emellertid finnes hos vilden i allmänhet och isynnerhet hos den, som bebor de centrala delarne af den amerikanska kontinenten och som ännu ej kommit i beröring med och förslafvats af eröfraren, ämne till en civiliserad menniska, så snart odlingen når honom. Den från Afrika införda negern har en lägre typ, men är begåfvad med mycken slughet och intelligens, ehuru han saknar den skapande sjelfverksamheten. Han är i alla fall en man, om än så till sägandes i mindre skala. Indianen, som bildar den infödda befolkningen i de gamla spanska kolonierna, har en kort och nedtryckt hals, en klumpig kroppsbyggnad, krokiga ben, liten växt, pannan och hufvudekålen så nedtryckta, att de slocknade och uttryckslösa ögonen framsticka midt ibland det grofva och släta håret — allting antyder hos honom lastdjurets karakter. Någonting annat var han aldrig under sina gamla herrar, och detsamma har han förblifvit under sina nya, likasom Egypterna under Faravnerna dyrkade de träldomen, och likasom ännu i våra dagar i yttersta Asien hade denna tillbedjare af herskaremakten ledt till en fullständig tillintetgörelse af personligheten. Det fanns och det fiones ännu i dag hos indianierna i Sydamerika icke det minsta spår till id om frihet, ännu mindre om rätt. Om det kan sägas hos dem finnas aktning för någonting, så är det endast för styrkan och för de former hvari denna uppträder, såsom makt, rikedom o. 8 v., och i hvad fall som helet finnes derför en oinskränkt undergifvenhet. Häraf uppstår den första förvirringen i förhällandena mellan de hvita och Indianerna. Man talar icke samma språk, man utgår icke från samma princip; också förblifver man främmande för hvarandra och mera än främmande — alldeles obekanta. Kristendomens införande genom missionärerna har icke ens gjort någon förändring i detta förhållande, ty infödingarne ha förblifvit bilderdyrkare som förut; de ha endast gisvit sin gamla gudsdyrkan en ny form och tillbedja likasom förut materien, utan att en enda moralisk id fått insteg i deras hjerna. De sakna allt begrepp om familjelifvets helgd, trohet, ömsesidig tillgifvenhet, personlig värdighet, minne af löften och ingångna förbindelser och framför allt om heder. Sjelfva språket, som är att anse som den trognaste tolken af ett folks civilisation, saknar uttryck för de flesta själsrörelser och själsegenskaper. — Hvad deras intellektuela ståndpunkt beträffar, så är den visserligen låg, men kan dock genom mekanisk öfning upparbetas, Det är t. ex. möjligt efter flera veckors ihärdigt arbete att lära en Indian att ihågkomma en siffra eller ett tal, men hvilka bemödanden man än skulle göra för att ingifva honom känslan af tacksamhet eller tillgifvenbet skulle de vara förspilda. Allt detta gäller om den race, som bebor Peru, Ecuador, Bolivia och Columbia; och infödingarne i Chili, ehuru något högre stående, skilja sig likväl icke i väsendtlig mån ifrån de förra. Mexikanarne deremot utgöra en annan typ; de anses tillhöra den röda racen ehuru de i sjelfva verket föga skiljas i asseende på hudfärgen från den s. k. gula racen, som befolkar den södra kontinenten. Mexikavarnes intelligens är vida större men detta oaktadt och ehuru Atztekernas civilisation var mera utbildad än Incas, är deras moralitet derföre icke högre. Det råder hos dem samma fattigdom på allmänna och abstrakta ider, samma brist på känslan af heder. Deremot äro de mera passionerade, mindre fega och mindre passiva än de förra. Icke desto mindre känner man sig i hög grad förvånad vid jemförelsen mellan hvad dessa folk äro i verkligheten och hvad de äro i resandes romantiska skildringar eller till och med i de flesta historieskrifvares berättelser om den gamla mexikanska och peruvianska civilisationen. Det är sant, att de sände astronomien och de dynamiska lagarne amt att deras religion bestod i en ganska djupänkt mytologi. Det är af flera grunder sanholikt, att de härstamma från Asien, och alla le gamla asiatiska folken ha ända sedan de örhistoriska tiderna egt dessa kunskaper. De ndianska folken egde dessutom vid tiden för röfringen en ganska vidlyftig och invecklad eligiös och civil lagstifniog, hvilket utgör ett vevis på deras höga ålder såsom stater, och ramför allt egde de en stor rikedom på guld, vilket allt förbländade de första resandena OK rep 1117 Asa se — koret AAQAL — I An 2—