De sydamerikanska republikerna. I Den för icke längesedan ingångna underrättelsen om en ny revolution i Peru och presidenten Baltas mord samt Benito Juarez, den mexikanske diktatorns, vid samma tid inträffade död har ånyo för en tid fäst Europas uppmärksamhet på det bedröfliga tillståndet i en stor del af den amerikanska kontinenten, om hvars förhållanden vi här i gamla verlden ha så stor svårighet att döma. Och detta icke blott för afståndets skull, ty det är ju icke mycket längre till de spansk-amerikanska republikerna i södern än till den stora anglo-amerikanska republiken i norden, som är oss så väl bekant; men det tyckes nästan som om sjelfva orden förlora sin vanliga betydelse, när de flyttas öfver till dessa okända delar af den andra hemisseren, och icke längre återgifva samma idder och samma saker. Det är isynnerhet derföre som man gör sig så många falska föreställningar om det verkliga tillståndet i dessa repuker som bildat sig på grundvalen af den gamla spanska kolonisationen i Sydamerika och till hvilka vi äfven räkna Mexiko, som väl geografiskt tillhör den norra kontinenten, men genom ursprung, historia, religion, klimat och språk helt och hållet är att jemföra med staterna i den södra. Hvilka äro till att börja med de konstitutiva elementerna i dessa republiker och hvad slags republikanska principer tillämpas eller kämpa för att vinna tillämpning i deras styrelse? Är det Platos eller Robespierres, det gamla Venedigs eller Louis Blancs, Förenta Staternas eller pariserkommunens styrelseprinciper, som tjena till mönster för de indiska racerna, när de hålla på att invaggas i det politiska lifvet under den moderna demokratiens tana? Det är ganska tå personer i Europa, som ens ha reda på dessa grundfrågor och ännu färre, som gifva sig till att studera förhållandet mellan det sociala och det politiska tillståndet i dessa länder. De kalla sig republiker, och för mängden är detta namn tillfyllest. : Det är knappt mera än ett halft sekel sedan sjelfva idn om friheten för första gången fick nsteg i dessa länder, åt hvilka naturen eljest gisvit alla sina rikedomar. Den råa och barariska despotismen hos atztekerna i Mexiko och incas i Peru hade efterträds af spanioreras, visserligen mindre råa, men nästan lika oarbariska despotism Ett litet antal kolonitor af den hvita racen utöfvade denna despoism i andra hand; sjelfva offer för styrelsen hemlandet, uppoffrade deisin ordning tusenals menniskor genom att låta dem arbeta i in tjenst utan nåd och barmhertighet. För