snart kan Vantas sräån H. C. Andersens hand samt fortsättningen af Paludan-Mällers Ivar Lykkes Historie bli dock, äfven om ännu flera lofvande möjligheter framträda i dagsljuset, de vackraste, poetiska blommorna på den blifvande julgranen. Ty, som bekant, höra Jul. Chr. Gerson, som åter ämnar komma fram med ett större episkt skaldestycke samt Carl Andersen, som har för afsigt att öka fruntimmersskrifbordets samlingar med ännu ett band söta poemer, ingalunda till de mest lyckade af di minorum gentium. Deremot ta Erik Böghs i dessa dagar utkomna Eventyr sig väl ut vid sidan af II. OC. Andersens. En svala gör emellertid ingen sommar och om der också till Erik Bögh sluta sig ett par verkligt talangfulla författare — Wilh. Bergsöe och Ewald lemna ingenting ut i år — skall man dock känna en stor saknad af originalproduktion med någon verkligt litterär betydelse. Till ersättning omplanteras fortfarande af utlandets mest framstående författare i dansk jord, såsom t. ex.: två stora romaner af Spielhagen (-Problematische Nature och Durch Nacht zum Licht!), tre noveller af Ivan Turgeneff, tre romaner af Victor Cherbuliez, två af Erckmann-Chatrian, en af George Sand o. 8. v., 0. 8. v. Förhållandet mellan det originala och införskrifvandet af det utländska gestaltar sig ungefär på samma sätt i fråga om teatern. Afven der måste man nemligen ta sin tillflykt till Frankrike, så framt man icke ettdera vill mana de gamla heroerna upp ur sin grat, som fallet varit med Heibergs nyligen åter upptagna, romantiska skådespel Syvsoverdag-, eller också åtnöjer sig med slika söga lofvande saker som prof. Thornams En Fortid eller Gersons ÅIIvis er Skylden, två nyheter för säsongen som med ytterst ringa framgång spelats, det förra på kungliga, det senare på Folketeatern. Bland de många dramatiska konstnärer, som redan debuterat under säsongen, finnes ej heller många lofvande förmågor. Kasinos nya, särdeles begåfvade primadonna, m:ll Johanna Schmidt, är nemligen alldeles ingen debutant, enär hon förut har uppträdt på kungliga teatern, och bland de andra uppdykande skådespelerskorna är det endast en, m:ll Bernhardine Kruse, af hvilken man kan vänta sig något, På k. teatern debuterade i går afton den forne teaterdirektören i Sverige och Norge, hr Cotti, som Amtmanden i Björnsons De Nygifte. Ehuru man icke helt fullt kan underskrifva det beröm, som denne skådespelare, i synnerhet i Sverige, förvärfvat sig, misslyckades han dock ingalunda på vår nationalscen. Han har obestridligen talang, och då han hunnit i en punkt samla allt som spridts hit och dit under hans förra mångsidiga repertoire, bör han kunna bli k. teatern till stor nytta. Hvad man i går afton isynnerhet beundrade, var en så sällsynt klar och fyllig organ, att han ovilkorligen, ifall min prinsessa varit närvarande, skulle ha erinrat henne om den gamla goda tiden då prof. Ryge tog köpenhamnarne med storm, hufvudsakligast på grund af samma framstående egenskap som hr Cettis ofvan antydda. Men i den gamla goda tiden hände det ofta, att till och med sådana aftnar då Ryge, Nielsen och fru Heiberg uppträdde teatern stod tom på ett halftjog bänkar när. Nu deremot har nästan hvarenda afton under September månad huset varit utsåldt och detta understundom redan på morgonen och till förhöjda priser, Sagde månad har lemnat en inkomst som måhända ingen månad tillförne; det kan icke nekas, att en industriutställning är en mer än tio gånger starkare magnet än både Ryge, Nielsen och fru Heiberg tillsammantagna. Utställningsgästerna fortfara nemligen ännu med att glädja vår hufvudstad genom sina besök, och det oaktadt staden, åtminstone under de sista fjorton dagarne, ingalunda har varit den behagligaste uppehållsort. Det var endast i den gamla goda tiden, som man kunde räkna på, att väderleken skulle rätta sig efter årstiden och då September månad medförde årets herrligaste dagar. Nu har maskineriet kommit i olag. Vi ha för ögonblicket fullkomlig vinterkyla och oupphörligt molnbetäckt himmel. Regnet störtar ner i oafbrutna strömmar; fortfar det så i ännu några dagar, skall man kunna segla omkring på Köpenhamns gator alldeles som vore det ett annat Venedig. Denna plötsliga öfvergång från värme till köld har naturligen ej varit gagnelig för helsotillståndet. Det är visserligen sannt att den otäcka koppepidemien synes vilja upphöra eller åtminstone aftaga med den bortdragande sommaren, men den säger endast farväl för att låta sig efterföljas af andra, lika så besvärliga epidemier och detta isynnerhet af rödsot och den s. k. fattigmanstyfus Typhus eranthematicusj. Den sistnämnda har så småningom från Peder Madsens Gang utbredt sig öfver hela staden och uppträder till och med i qvarter, hvarest man eljest minst brukar vara utsatt för smitta. Äfven rödsoten hade sin utgångspunkt i sagde pesthåla, medelpunkten för all både andlig och lekamlig smitta i Köpenhamn. Det har, som man torde erinra sig, många sånger varit frågan om att förinta detta farzoternas och lasternas näste. De framkastade planerna ha emellertid alltid stött på svårigneter antiogen i tillfälliga omständigheter eler hos den gentemot alla nya planer högst nisstrogna borgarerepresentationen (Köpeniamns stadsfullmäktige). Nu ser det dock indtligen ut som om denna håla i en icke afägsen framtid skulle försvinna. Stadeng välSE —-— O-.