Göteborgsposten – 9 oktober 1872, sida 1

kens galande från de närbelägna träddungarne. Klockorna skulle åter börja ringa för högmessogudstjensten, men mr Valgrave ämnade ej gå till kyrkan. IIan hade för afsigt att öfverlemna sig åt nöjet af en fullkomlig sysslolöshet, att tömma de landtliga nöjenas bägare som för honom var så ny. I denna afsigt gick han ner till frukosten klädd i sin nattrock, rullade bordet till ett öppet fönster och tog derefter genast i tu med en bundt veckotidningar som han fört med sig ner till Brierwood. På det sättet njöt mr Walgrave af landets nöjen. Kyrkoklockorna hade ringt sammanringningen till högmessogudstjensten klockan 11 innan han slutat sin frukost eller hunnit gå genom hälften af tidningarne, och den landtliga byggnaden var lika lugn och tyst som en bykyrka om hvardagarne. Det var ingen hemma mer än pigan Sally, som satt på den solbelysta baktrappan af huset och rensade ärter, derjemte funderande öfver donne ogudaktige hyresgäst, som satt tillbakalutad i den stora länstolen — en familjeklenod hvars anor sträckte sig ett par genarationer tillbaka i den Redmayneska slägten — med benen utsträckta på en annan stol, läsande tidningar, under det alla andra rättsinniga menniskor, hvilka ej voro upptagna af hushållsgöromål, voro i kyrkan. Tidningarno blefvo slutligen genomsedda. Mr Walgrave lade ifrån sig den sista med den vanliga anmärkningen att ingenting fanns af intresse i tidningarne nu för tiden. Solen hade nu hunnit upp till sin middagshöjd. Ur Walgrave gick ut i trädgården, tog fram sitt cigarrfodral och tände sin cigarr. Han gick öfver samma mark