Göteborgsposten – 8 oktober 1872, sida 1

Mr Wort har sagt mig att det är första gången ni mottagit någon sådan i ert hus. — Jo, ser ni, sir, svarade mrs James som var sjelfva uppriktigheten, min svägers omständigheter — Brierwood tillhör min mans bror, Richard Redmayne, som är ute i Australion och gräfver efter guld, ehuru jag knappt kan tro att han fått för sex pence värde ännu, och har lemnat gården i vår vård — hans omständigheter äro ej sådana de bordo vara och sådana de varit, ser ni. Derför ansåg jag att det skulle ha varit oförsvarligt af mig om jag låtit tillfället gå mig ur händerna att förtjena något, om också ej mer än ett pund sterling i veckan. Min nigce, Grace, som blifvit uppfostrad i en pension der unga flickor få alla möjliga galna ideer i hufvudet, tyckte ej på samma sätt, hon, utan skulle nog ha hållit er härifrån om hennes vilja varit gällande. — Skulle ha hållit mig härifrån? upprepade främlingen i sin långsamma, likgiltiga ton, liksom om han talat om någontiog som varit alideles främmande för hans egna lif och intressen. Jag hoppas att miss Redmayne innan jag lemnar Brierwood måtte finna mig vara en person som ej förtjenar en sådan motvilja. — Bevars väl, sir, det var ej mot er person hon hyste motvilja; det var blotta föreställningen om att en hyresgäst skulle komma in i huset som ingaf henne denna motvilja. Hon skulle ha gjort enahanda invänningar om det varit sjelfvaste erkebiskopen af Canterbury som hyrt sig in hos oss. Grace blef purpurröd under detta samtal om henne.