hade valt advokatyrket, sade mr Wort, och var en arbersam man som redan hunnit skaffa sig god praktik. Han hade några egna tillgångar och var af god börd, men stod nästan ensam i verlden, i saknad af nära anförvandter. Han hade öfveransträngt sig och varit allvarsamt sjuk samt nu blifvit af läkare ordinerad att söka upp någon lugn plats på landet, der han kunde få insupa ren luft och lefva i lugn och ro under ett par tre månaders tid. — Det är alldeles emot hans lynne att vara sysslolös, sade mr Wort; men likarne ha sagt honom, att om han ej gör ett uppehåll i sitt ansträngande arbete skall han tyna bort, och han har derföre skrifvit till mig om att uppsöka en passande plats åt honom i den här trakten. — Känner han till den här delen af landet något? — Dertill kan jag svara både ja och noj. Han har vid olika tider varit här nero för någon dag och sett sig omkring, det är alltsammans. — Ni har kännt honom länge, förmodar jag? frågade mrs James, Naturligtvis var det nödigt för henne att skaffa sig full säkerhet rörande hyresgästens respektabilitet. — Allt sedan han var två år gammal, svarade mr Wort med ett tankfullt småleende. — Det är nog. Jag vet att ni ej skulle vilja rokommendera någon som ej vore fullkomligt stadig. IIan är sannerligen alldeles tillräckligt stadig! svarade förvaltaren — nästan för mycket stadig för en ung man, tycker jag emellanåt. Ni kan ej komma på honom med några