Göteborgsposten – 7 oktober 1872, sida 1

——— ———— — heloa på sin lärarinna, så att hon ännu mätte lifvet efter den Toulminska måttstocken. — Han är en gentleman, sade mr Wort, eller bör åtminstone vara det, ty han har godt blod i sina ådror. Grace såg litet mindre missnöjd ut efter dessa ord. Hon hade en hög tanka om öfverlägsenheten hos personer af ädel eller gemmol slägt — en föreställning om att de tillhörde en högre ordning af väsenden än de vanliga af kött och blod bestående varelser bland hvilka hennes dagliga lif tillbragtes. — Jag tror ej att pappa skulle tycka om det, sade hon, men gjorde ingen vidare invänning. — Då din far reste bort, gaf han mig fullt bemyndigande att leda allt här i husct, svarade hennes tant. Jag öfverlemnar allt åt er, sade han; låt Grace läsa böcker och spela på sitt piano och njuta af lifvet så mycket hon kan. Jag är säker på att hon ej skall blanda sig i hushällsbestyren. Dessa voro hans egna ord sista morgonen, och du hörde dem sjelf, Grace. — Jag vet nog det, medgaf Grace; men jag är säker om att pappa aldrig tänkte att vi skulle upplåta rummen åt hyresgäster. . Mr Wort blef ledsen öfver att ha misshagat sin favorit. Hon satt med ansigtet till hälften bortvändt från honom, och de röda läpparne trycktes tillsammans med ett missnöjdt uttryck. . — Om Grace ej tycker om det, sade han, låta vi saken falla. Å . — Jag blyges öfver ditt högmod och ditt barnsliga