Göteborgsposten – 5 oktober 1872, sida 5

den med ovanskelig ära. Men skeppet törnade mot den ofvan nämnda klippan, som då ännn stod under vatten, och sjönk med man och allt. En djup förtviflan grep befolkningen. De fleste blefvo af pur grämelse en smula vridna och från denna tidpunkt börja historierna om Telge tokar. Den första galenskapen var, att de togo sak på ebakk och dömde den stackars bagarkungen, som gifvit uppslag till företaget, att i galge hångas, till dess han dog. Emot domens rättvisa fanns ingen apell; staden bade dessutom öfrerflöd på bagare, och en mer eller mindre gjorde intet till saken, Emellertid befanns, då domen skulle verkställas, att staden ej egdo någon galge. En deputation afsändes då till grannstaden Trosa med anhållan, att vid det högtidliga tillfallet få låna dess nya och vackra galge. Men trosaiterne svarade, ått de bygt galgen för sig och sina barn, ej för att lånas ut-. Iluru den arme bagaren sedermera aflifvades, förmäler icke historien, men klippan, som snart, då viken uppgrundades, stack upp öfver vattnet, kallades från den dagen -Telge olycka, och aldrig har staden kunnat repa sig efter den stora katastrofen. På klippan växa några magra, gula strån, som påstås vara safiran och citeras såsom bevis på sanningen af historien, Jag har aldrig kommit nog nära för att undersöka, huru gig härmed förhåller, och måste derför tills vidare anse den för obevisad, ty auktoritetstro börjar blifva betänklig sak i vårt obegripligt upplysta tidevarf. sSnabbridning. Vid en kapplöpning som d. 17 sistl. Augusti egde rum i IIamtramck i England uppträdde en ung man vid namn Chan Reticker från Kalifornien, och hvilken enligt programmet skulle rida omkring 8! svensk mil på tre timmar. För att den raske ryttaren skulle kunna utföra sitt företag voro tolf snabbfotade Kalifornia-ponies i beredskap åt honom i närheten af prisdomarståndet, så att han skulle kunna byta om hästar efter hvarje engelsk mil, hvilken, såsom bekant, motsvarar ungefår en sjettedels svensk. Mr Reticker, som är en välväxt ung man med lifliga rörelser, var klädd i jockeydrägt. Han är omkring 22 år gammal och har under de sista tio åren nästan bokstafligen lefvat i sadeln. Under en lång tid har han varit använd af ett bolag för express-ridter öfver prairierna, och då han ej var mer än tolf år gammal red han express från St. Joseph till Sacromento. Den senfulla, lilla hästen fördes fram till honom stampande och gnäggande. Med ett nopp var ryttaren i den mexikanska sadeln, och hästen tor af som en raket. Reticker tillryggade banan på 2 minuter 26 sekunder, och vid framkomsten till prisdomarståndet, hoppade ban ner från sin pony och upp på en annan, hvarefter det åter bar af. Denna gång och den derpå följande åtgick 2 min. 24 sek. och 2 min. 33 seck. för hvarje omlopp. Nästa omlopp fordrade ej längre tid än 2 min. 12 sek. Mil efter mil fullbordades, utan att ryttaren visade ringaste tecken till trötthet. Det 17:de omloppet fordrade endast 2 min. 7 sek. För de första tyra milin ätgingo en timma och 6 minuter. Reticker begaf sig då in i klädrummet och stannade der nära tio minuter, hvarefter han åter steg till häst och fortsatte sin ridt. Det blef då tydligt att ban skulle fullborda det bestämda loppet inom utsatt tid och ändock ha mycken tid öfver, hvarföre man beslöt att ej förlänga ridten öfver den fyrtionde engelska milen. Då denna ridits hade, inberäknadt uppehållen och hästombytena, ej längre tid förflutit än en timma och 56 minuter. Luftjernvägar. Den otroliga och ständiga stegringen af trafiken i Newyork har redan sramkallat så mänga fortkomstmedel af alla slag, som någon stad i verlden besitter; men det visar sig dagligen att alla hittills kända sådana äro otillräckliga och deraf framkallas således en mängd nya projekter och försök att afhjelpa bristen. Ett af de senaste projekterna är följande. På jordytan, der de redan i gång varande jernvägsoch spärvagustågen knappt kunna möta hvarandra, finnes för närvarande ingen plats för anläggandet af nya, och det vore absolut omöjligt att anvisa den lifliga menniskoströmmen och de otaliga åkdonen ännu trängre gränser. Således finnes för nya fortkomstmedel endast tvenne att välja på, öfver eller under jorden. Underjordiska jernbanor, hvilka egentligen finnas i London och der på sin tid voro mycket moderna samt äfven äro under arbete i Newyork, synas dock för denna stad ej hafva någon framtid. Till följd af markens geologiska beskaffenhet, gatornas läge och husens byggnadssätt blir dels det tekniska utförandet af ett dylikt företag utomordentligt svårt, ja nästan omöjligt, och dels sinner den praktiska amerikanaren föga smak i att stiga ned under jorden och der få vänta i fuktiga, källarartade rum för att sedermera i en dåligt upplyst och ventilerad tunnel låta fortskaffa sig som en slags handelsvara. Mycket! större förtroende funno derföre projekten omj luftjernbanor, på hvilka man i oinskränkt njutning af luft, ljus och utsigt tärdades fram öfver gatan och dess trängsel. Isynnerhet vann en luftjernbana bygd på götiska bågar och uppfunnen af ingeniören Richard P. Morgan i Blomington bifall. Den ställning som uppbär denna lustbana skall bestå af en rad bågar af smidt jern, 75 fot från hvarandra, och hvars hvalf höjer sig ända till omkring 45 fot öfver gatan, under det att det fria rummet under detsamma begränsas af en elliptisk båge af 25 fots höjd. Såsom grund till dessa bägpelares bas tjena starka murverk; sammanbindningen längsefter åstadkommes af gallerpelare i midten, af betydande dimensioner, hvilka jemte tvenne smärre sidopelare bilda underlaget för de på 350 fots afstånd från hvarandra placerade tvärbjelkar, hvilka uppbära de båda jernbaneskenorna. Stationerna komma att på motsvarande afstånd anläggas på ömse sidor om banan i dertill inrättade byggnader, förenade med spåren genom smidda jernbryggor. Till drifkraft skulle användas lokometiver, nemligen så kallade Dummics, hvilka för att hindra nedfallandet af kol och aska äro fullkomligt tillslutna. Såsom sitt systems synnerligt framstående egenskaper anför uppfinnaren följande: 1:o. Bland alla dylika uppfinningar, som erbjuda samma fördel och medföra samma säkerhet, är denna på götiska bågar bygda luftjernbana den billigaste; 2:o. Dess konstruktion är i förhållande enkel och lätt att upprätta. Då en stor del af systemets delar lätt kan utföras i verkstäder, så fordrar banans uppsättning en ganska kort tid, utan att på något sätt störa gatutrafiken, och till och med utan att orsaka någon väsentlig ändring i det förhaudenvarande tillståndet; 3:o. Den fullbordade banan och trafiken å densamma äro ej heller på nägot sätt hinderliga för trafiken. Af gatans terrång kommer endast vid trottoirkanten 12 qvadrattum att tagas i anspråk för stödet af bägpelarne och detta blott vid hvarje 75 fot. och härpå bör ej heller fästas något afseende, då bågpelarne på samma gång kunna tjena som lyktstolpar och telegrafledning; 4:0. I anseende till konstruktionens lätta form behötver man ej heller frukta, att banan skall minska dagsljuset för de omgifvande husen eller skymma utsigten, och 5:0 äro sjelfva konstruktionen såväl som materielen en borgen för, att banan icke kan gå4 af några yttre inflytelser, såsom snö, is eller eld. Ett pris af omkr. 1000 rdr sv. har blifvit utsatt at Society of Arts i London för den bäst konstruerade droska, som förekommer vid nästa års utställning derstädes. Funnes det nu endast någon Society of Humanity som utsatte ett lika stort pris för framställandet af — höfliga och nyktra droskkuskar! Lika mot lika. Under det man från EngI land oupphörligt utskickar missionärer för hednin