ÅSLCT ÖOCU A0PTes (111 11IdITAIAM 1149119092 mledning af den i år firade tusenärssesten. Detta fartyg, som förses med en ångmaskin å 50 å 60 hästkrafter, är märkligt derigenom att iess rederi vill genom detsamma försöka att nföra en ny näringsgren för landet, nemligen wvalfiskfångst vid Grönland. Till vintern skall let först utrustas för sälfångst i polarhafvet, vilken sker från Februari till Maj månads början; omkring medlet af Maj måste fartyget vara tillbaka i Tönsberg, hvarest utrustningen ör sälfångsten nästan alltid sker. Det skall lå i största hast föra sin fångst och alla redskapen i land samt intaga de för hvalfisktångsten afsedda redskap och genast afgå till Bafinsbugten, dit det förmodas ankomma i medet af Juni och att kunna der förblifva tills fram i September; i medlet af Oktober kan det då återförväntas. MHvalarne skjutas med stålkanoner från Nes jernbruk, laddade med exploderande projektiler. Fångsten beskrifves som så lönande, att om fartyget kan återkomma med endast 2:ne hvalar, så skall dess långa resa äfvensom utrustningen vara ersatt. Man betraktar detta som ett försök, emedan vi ej ega folk som upplärts till hvalfiskfångst; endast kaptenen, som gjort 18 resor på sälfångst, bland hvilka de 16 med ett lyckligt resultat, har varit med ett skotskt fartyg på en resa för hvalfiskfångst; men den norska nationens bekanta energi på hafvet skall nog äfven i denna päringsdrift snart besegra svårigheterna och skapa rutineradt folk. Priset för ett vanligt, väl utrustadt sälfångarefartyg, försedt med ångmaskin, är här i landet 40å 50,000 Spdr, hvilket stora kapital således kommer att ligga onyttigt under åtta månader af året, enär sälfångsten sällan fortfar längre än fyra månader. För att undgå detta ha försök gjorts att utsända sådana fartyg i fraktsart, bl. a. till Odessa för att lasta spanmål; men fartygen äro så klumpiga och tunga i vattnet, att farten alldeles icke lönat sig. Det här ofvan omnämnda dyrbara fartyget skall derföre söka sysselsättning om sommaren i hvalfiskfångst efter dess första tur till ishafvet, och det är sannolikt att om detta lyckas skola flera af våra sälfångare följa exemplet. Sälsångstflottan inom landet förökes ganska hastigt; vi ega nu omkr. 30 sådana fartyg, bland hvilka ett halft tjog med ångmaskiner, och det har upplärts en samling förträffliga sjömän till detta näringsfång, som gör det mycket mindre vågsamt än tillförne. Alla gamla sälfångst-kaptener äro ense om att ännu ingen minskning är att förmärka i mängden af sälar, och flere bland dem påstå sig ofta hafva sett så många sälar på en gång, att de med dem kunnat fylla hela Norges handelsflotta; det är således is-, vindoch väderleksförbållandena, hvarpå den större eller mindre framgången för hvarje fartyg beror. Sälsångarekonungen Svend Foyn från Tönsberg, som af konung Carl utnämndes till kommendör af S:t Olafs-orden emedan han utvecklat denna nyttiga näringsdrift inom landet, har under de senare åren med tvenne af honom byggda och utrustade ångare hvarje sommar sökt att skjuta hvalar i Finmarkens fjordar. Detta är en helt annan sorts hvalar än de grönländska, hvilket man kan finna deraf, att Foyn i år har erhållit 39 hvalar, som uppskattas till ett värde af omkr. 20,000 Spdr, medan värdet af en grönländsk hval är ett par tusen Spdr. Foyn har anlagt en storartad Fiskguano-fabrik, som förvandlar hvalfiskskeletterna, hvilka han förr lät drifva till sjös så snart han borttagit späcket från dem, till en guano, som under de senare åren blifvit mycket efterfrågad, isynnerhet från det inre af Tyskland samt Frankrike. För tvenne år sedan stiftades härstädes en handtverksoch industriförening, hvilka d. 7 i nästa månad utlottar 300 vinster till ett sammanlagdt värde af 2600 Spd. Lotterna äro dock temligen dyra, neml. 112 Spd. hvarje, men gälla tillika för tillträde såsom medlem af föreningen. Vinsterna äro nu dagligen utställda och ha tagits i skärskådande af hundratals personer, enär de verkligen omfatta många vackra föremål, som gifva ett fördelaktigt begrepp om vår industris nuvarande ståndpunkt. De flesta handtverksgrenar äro väl representerade. Hufvudvinsterna äro: en kalesch till 300 Spd. värde, ett piano till 200 Spd. värde, en kabinets-möbel bestående af 6 stolar, soffa och bord af valnöt, värde 100 Spd, en silfver-thåservis 100 Spd., en damskrifbyrå 50 Spd., ett guldarmband med norska perlor 25 Spd. och 2 länstolar 25 Spd. I nästa vecka öppnas en länge emotsedd jernvägsanläggning, nemligen mellan Kristiania och Drammen, hvilken kommer att erhålla en betydlig passageraretrafik, så att man genast börjar med fem tåg dagligen från hvarje ändpunkt. Banans längd är något öfver 4 norska mil, hvilka de ordinarie tågen tillryggalägga på 2!(, timma; den är smalspårig, men till följd af den vanskliga terrängen, dyrbara expropriationer och stora broarbeten, har den blifvit en kostsam bana, ty dess kostnad uppgår till 1,100,000 Spd eller c:a 270,000 Spd pr mil. Hamar-banan, som är bygd på slät terräng, kostar endast c:a 100,000 Spd pr mil. — me HM —AM OVårt smalspåriga jernvägssystem blir allt mera kändt. Redan förut hafva svenska, finska, engelska och amerikanska ingeniörer besökt vår land för att taga kännedom om dess smalspåriga banor; igår ankommo tvenne ungerska och en schweizisk ingeniör till Drammen för samma ändamål. Det ser ut som om man i alla de engelska kolonierna adopterat detsamma. För öfrigt råder inom landet oupphörliga tvistar omellan dom cam föravara det