Göteborgsposten – 5 oktober 1872, sida 1

detta fält, sig raskt utvecklande och i materielt hänseende lyckligt utrustadt samhälle som Göteborgs. Att återgången till det normala biljettpriset å Amfiteatern varit ur alla synpunkter fullt berättigadt torde jemväl af stadens tidningar förut ha blifvit utredt. Om gårdagens föreställning kunna vi, af naturliga skäl, ej ha några detaljer att meddela, vi inskränka oss för dagen till att upprägna sällskapets medlemmar: Damer: fruarne Raa, Pousette, Boström, Bergström, Fornell, Sjöberg, Cardt och Ringh. m:llerna Wiborg, Johannescn, Rylander, H. och R. Pira samt m:ll Fernholm; Herrar: W. Åhman, Pouselte, Ahlström, Wagner, Sjöberh, Strandgvist, Boström, Bergström, Strindberg, Lichtenberg, Gardt, Ringh, Stiegler, Hedin, Falck, Lindgren och Malmgren, hvarjemte hr Fristedt från Elfforsska sällskapet är att hitförvänta. Dir. Emil Becker tjenstgör liksom förut som instruktör och orkesteranförare. Den nybildade Göteborgs Musikförenings Orkester kommer att utgöras af: kapellmästaren hr Andreas Hallän, kensertmästaron hr Brassin samt vidare af: 3 första violiner, 3 andra d:o, 2 alt d:o, 2 violonceller, 2 kontrabasar, 2 flöjter, 2 oboer, 2 klarinetter, 2 fagotter, 2 valdhorn, 2 trumpeter, 2 basuner, 1 puka och 1 stortrumma. Af personalen äro 9 från f. d. Beyerböckska kapellet, 9 musici på platsen och från artilleriets musikkår, 11 från utlandet. Med undantag at 2:ne violiner, som i dagarne hitväntas från utlandet, äro samtlige de nyengagerade anlände och första repetitionen med der nya orkestern hölls i går på f. m. Den första stora orkesterkonserten kommer troligen att ega rum d. 10 eller 11 d:s då bl. a. Mendelssohns herrliga musik till Shakespeares Midsommarnattsdrömmen är ämnad att utföras. Den nye konsertmästaren, hr Brassin, som säges vara en utmärkt violinist, lärer då äfven föredraga tvenne solonummer för nämnde instrument. Alla tecken antyda sålunda, att vår konstälskande allmänhet nu går tillmötes en period af högt konstnärligt värde, såväl i musikaliskt som dramatiskt hänseende. En rik godsegare i Södra Sverige stadde sig en kusk. Det första jag fordrar, sade han, är qvickhet i vändningarne, så fort jag befaller, skall du vara tillstädes; t. ex. äter du mycket fort? — Jau gau gör ja sau, blef svaret, faurt som hin hauken. Middagen kom, godsegaren begärde sin vagn. Kusken äter, svarades det... och en gång till och ännu en gång. Förgrymmad rusar husbonden ner i köket och fårs der se den oförsvarlige körsvennen helt lugnt stufva in en duktig portion sofvel. Din ..., rasade husbonden, sade du inte för en stund sen att du äter fort. — Faurt ja, blef det orubbligt lugna svaret, Faurt men länge! !!! dZB:3333i33:iiiiiiiiiiiii LL