Göteborgsposten – 4 oktober 1872, sida 2

— IIon är ju mycket rik, oller hur? frågade Grace, ej så mycket af åtrå efter en upplysning i detta afseende som af begär att hålla samtalet uppe. Hon hade flera gånger hört talas om mrs Calvert och hennes rikedom, men hon ledsnade aldrig att höra något som rörde familjen Cleverdon. Medlemmarne af denna familj voro de enda representanter för den förnäma verlden som hon kände närmare till, och i hennes föreställning representerade de äfven allt upphöjdt och ridderligt på jorden. — Rik! ja visst, ja; hon kan uppskattas till sex å sju tusen pund om året, skulle jag tro; ungefär tillräckligt mycket för att underhålla Clevedon på ett passande sätt. Sir Lucas gaf ut fyrtio tusen pund om året; men tiderna äro förändrade sedan dess, och en landtadelsman kan numera föra ett ganska enkelt lefnadssätt. Mrs Calvert var sir Lucas syster, som ni vet, och på sin tid en stor skönhet. Hon var med om allt, deltog i jagter och red lika käckt som någon, värfvade röster för sir Lucas vid valen och satte på ett eller annat sätt hela traktens tungor i rörelse. Jag har hört att hon hade åtskilliga lysande anbud, men hon sstte sig alltid på sina höga hästar och gifte sig ej förr än hon var tretiofem år gammal, då tog hon en gammal stofil som kom ifrån Ostindien, der han förvärfvat sig en betydande förmögenhet. De hade aldrig haft några barn, och mrs Carvert är skyldig att lemna alltsammans åt sin nevö. Han var tio år äldre än sir Lucas och måste nu i draget fylla sina åttio. — Jag hoppas att hon skall dö snart! utbrast Grace